Han hade kallat till säkerhetspolitisk konferens i sitt sommarresidens i Nådendal, om risker som alltför få uppmärksammar i den svenska valrörelsen.
En av hans socialdemokratiska företrädare på presidentposten, Martti Ahtisaari, medverkade också. Bedömningen att en våldsam konflikt mellan stormakter åter är ett reellt hot, efter att länder ensidigt dragit sig ur internationella avtal, var han inte ensam om.
Farorna efter Vladimir Putins militära våld mot Ukraina har förvärrats av Donald Trump. Även Carl Bildt var med i Nådendal, och räknar enligt Hufvudstadsbladet med att "botten inte är nådd i räckan av negativa nyheter om världsordningen". Bildt har i USA-press varit en skarp kritiker av Trumps utrikes- och handelspolitik. I Nådendal pekade han särskilt på en av farorna: "Att alla länder ska vara varandras konkurrenter kan låta bra om du är amerikan, men för oss européer leder en tävlan av det här slaget till konflikter och krig".
Utrikespolitiska frågor av ett nytt slag sätts på dagordningen. Värden, president Niinistö, sade på en presskonferens att "jag har funderat om vi har hamnat i en situation där endast styrka har betydelse och om EU därför borde göras starkare genom att kraftigt bygga ut EU:s försvarsdimension".
Det är en av flera möjligheter, i en diskussion som kan bli mycket viktig. Men det grundläggande vägvalet är om demokratierna ska slå vakt om och förstärka sina samarbetsformer. Eller ska det tvärtom handla om att fullfölja det förstörelseverk som Donald Trump kan ställa till med i västalliansen?Det senare skulle Vladimir Putin och rader av andra odemokratiska härskare glädjas åt.
I det perspektivet bör man se konflikten mellan Tysklands båda konservativa partier, CSU i Bayern samt det större CDU som leds av Angela Merkel. Inrikesministern, en tidigare CSU-ledare, har uppträtt ultimativt och med korta tidsfrister krävt hårdare spärrar mot personer som först sökt asyl i ett annat EU-land. CSU ställde som en provokation sina krav så att Angela Merkel skulle få komma till EU-toppmöte om EU:s flyktingpolitik efter att ensidigt ha infört regler utan att rådgöra och enas med andra.
Med rätta såg Angela Merkel och andra i hennes parti och i övriga Europa detta som ett försök att bryta upp det för CDU centrala engagemanget för Europasamarbetet och flytta politiken ut mot den nationalkonservativa högerkanten, där regeringar som de i Österrike och Ungern håller till. Läget under måndagen var att Angela Merkel hade starkt stöd i sitt eget parti, men att bakomliggande sakfråga riskerar att på nytt haverera då en del EU-länder envist vägrar allt som kan leda till att de får ta emot flyktingar.
Åter visas hur steril föreställningen är att varje nation ska göra som den vill utan övernationell samordning. Italien har fått en regering av missnöjespartier, med starkt inslag av flyktingfientlig ytterhöger. Liksom den tidigare italienska regeringen vill den ha en gemensam europeisk ordning så att Italien inte lämnas ensamt med att ta hand om demsom först söker asyl där. Men övriga högerytterpartier vill själva ta emot noll, och hänsyn till Italien tar de inte.
Samma slags låsningar kan ställa till väldig skada i försvarspolitik, handelspolitik och mycket annat. Om övernationella regler avvisas och länder ska gå ur EU i stället för att upprätthålla demokratiers samverkan så blir alla demokratier svagare, och aggressiva förtryckarstater gynnas. Allra mest drabbas länder som är små eller särskilt utsatta. För detta alternativ står SD-ledaren Jimmie Åkesson, när han i måndagens Dagens Industri åter tar upp ett krav på folkomröstning om att gå ur EU.
Det motsatta perspektivet är det som gällde vid mötet hos Finlands president.