Jag har aldrig varit på Liseberg. Inte ens på Gröna Lund. Orsak: Jag hatar att åka karuseller. Snurrande tekoppar gör mig illamående. Berg-och-dalbanor ger mig panikångest. Pirret i magen som karusellfantasterna trånar efter är för mig något fruktansvärt.
Att hoppa ut från ett flygplan med en hopknölad fallskärm i ryggsäcken är alltså inget jag skulle göra om jag så fick betalt.
När jag på födelsedagen fick ett presentkort med ordet ”Fly” på, ville jag därför göra just det – fly.
Och visst handlade det om att flyga, men inte så som jag trodde. Varken flygplan eller höga höjder var inblandade. I stället skulle jag flyga i en cylinderformad vindtunnel. Bara några meter över marken.
Iklädd overall, hjälm och skyddsglasögon ställer jag mig i öppningen till glascylindern, lutar mig framåt – och börjar flyga. Instruktören drar lite i min arm så att jag håller mig på rätt köl. Minsta rörelse i armar eller ben påverkar nämligen kroppens läge i luften.
Som avslutning tar instruktören tag i mig, fläktarna dras på ordentligt och vi flyger i cirklar upp mot taket och ner igen. Upp, och ner igen. Det suger i magen, men jag överlever.
Rusig och omtumlad stapplar jag ut ur glasburen. En häftig upplevelse rikare.
Men någon berg-och-dalbana blir det nog ändå inte i sommar.