De borgerliga tar visserligen inte replik på varandra – samma sak gäller mellan regeringspartierna – men i övrigt bestod debatten av åtta enmansshower, bortsett ifrån det gemensamma skolpolitiska utspelet från alliansledarna på DN Debatt, som i plenisalen enbart nämndes av Jan Björklund (L).
Stefan Löfven (S) gjorde sitt yttersta för att placera SD på de borgerligas planhalva. Gång på gång drog han M och SD över en kam, upprepade att båda två vill sänka skatten för rika, och han menar att höstens val är en folkomröstning om svensk välfärd.
Samtidigt flirtade S-ledaren öppet med Annie Lööf (C) och berömde hennes miljöpolitik, med tillägget att han beklagar sällskapet, alltså Moderaterna.
En liknande invit, om än mer diskret, kom från Isabella Lövin (MP) till Jan Björklund, när hon gratulerade till att Liberalerna utsetts till Alliansens gröna röst av Naturskyddsföreningen.
Det är i den ringhörnan MP kommer att tillbringa valrörelsen, vilket betyder att partiet har tagit sin förra eftervalsanalys på allvar. Där slog partiet fast att det hade misslyckats med att göra riksdagsvalet till ett miljöval. Under onsdagens debatt talade Lövin i princip enbart om miljö och klimat, från skatt på bensin och flyg till försommarens värmebölja.
Även Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna verkar ha valstrategin klar. Jimmie Åkesson (SD) missar inget tillfälle att kalla regeringen för usel, såga Sveriges asylpolitik och ställa kvaliteten inom välfärden mot invandring. Jonas Sjöstedt (V) berättar vad Vänstern hade gjort om partietsuttit i regering, med udden riktad mot Miljöpartiet. KD vill göra valet till ett sjukvårdsval.
Kristersson, som höll en ganska låg profil i debatten genom att endast begära replik på statsministern, har en bredare repertoar. Han spänner musklerna mot gängkriminaliteten och upprepar att M och S bör utgöra basen i en långsiktig migrationsöverenskommelse, vilket sannolikt skulle innebära att partier som vill se en generösare asylpolitik, som Centern och MP, blir överkörda. Därutöver laddar Kristersson för statsministerrollen, genom att lyfta komplexa problem, utan att ge några svar. Som hur Sverige ska klara sig i en allt mer globaliserad och digitaliserad ekonomi, och hur landet bör agera så att politiken och näringslivet går hand i hand i klimatfrågan.
Det hade varit varmt välkommet om han dessutom, åtminstone i en mening, hade varit lika tydlig mot SD som Lööf och Björklund. De båda liberala partiledarna markerade att höstens val handlar om värderingar och avkrävde svar från Åkesson om rasism och nationalism, och Björklund betonade att världen under de senaste decennierna har blivit bättre, inte sämre, tack vare liberalismen.
Den sortens ställningstaganden behöver vi mer av i valrörelsen. Inte bara för att det är principiellt viktigt, utan för att tala klarspråk om vilka värden som faktiskt står på spel.