Många är överens om en sak: EU-valet är komplicerat. Dels eftersom förkunskaperna ofta är små och det ibland även för experter är svårt att reda ut vilka frågor som hör hemma i Europaparlamentet och vilka som beslutas någon annanstans. Dels eftersom flera områden, exempelvis inom klimat och säkerhet, är tekniska. Det gör att det är lätt att få intrycket att partier rent sakpolitiskt vill ungefär samma sak och att skillnaden snarare ligger i vilken väg de väljer för att nå dit.
Dessutom säger i princip alla att frågor ska beslutas på rätt nivå, vilket ligger i sakens natur. Däremot finns det delade meningar om vilka frågor som bäst löses tillsammans i EU, om det i så fall ska ske via mellanstatliga eller överstatliga samarbeten och vad varje land ska bestämma själv.
Ett sätt att avgöra vilket parti man ska lägga sin röst på är att följa statsminister Stefan Löfvens (S) råd och gå på magkänsla. Ett annat är att ta ut en eller högst ett par frågor som man tycker är extra viktiga och se om något parti eller kandidat tänker driva dem.
Ett tredje är att göra som EU-experten Ylva Nilsson och rösta på en person som är driven och kunnig inom ett specifikt område, eftersom det finns stort utrymme för den som är påläst att få bra genomslag i enskilda sakfrågor i EU-parlamentet.
Centerpartiets EU-parlamentariker Fredrick Federley, som är partiets förstanamn på vallistan, har exempelvis tagit över stafettpinnen efter den före detta parlamentarikern Marit Paulsen (L) och driver frågor som rör djurskydd. I övrigt går C till val på att vara en grön motkraft mot högerpopulismen, som exempelvis vill ställa höga miljökrav när EU tecknar handelsavtal.
Vidare vill C att alla medlemsländer ska motiveras att ta emot flyktingar genom att de som vägrar får mindre bidrag och C är det enda partiet i Sverige som inte vill sänka EU:s jordbruksstöd. Partiet föreslår även att EU ska kunna utvecklas i olika takt, där länder som vill fördjupa samarbetet på vissa områden gör det även om inte alla vill vara med.
Liberalerna sitter i samma partigrupp som C – den liberala gruppen – och går till val på att vara Sveriges mest EU-positiva parti. Partiets mål sammanfattas bäst med rubrikerna i valmanifestet: Mer samarbete för jobb och välfärd, mer samarbete för klimatet, mer samarbete för trygghet och säkerhet, och mer samarbete för att säkra demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar om allt från en koldioxidskatt på EU-nivå till att införa ett europeiskt FBI.
På hemmaplan kan ett valresultat som gör att partiet åker ur parlamentet, vilket just nu inte verkar ske, påverka partiledarvalet i juni. Den som känner att botten är nådd har inget att förlora, vilket krattar manegen för en partiledare som vill slå in partiet på en ny linje.
Moderaterna är med i den kristdemokratiska/konservativa gruppen EPP och pratar mycket om säkerhet i valrörelsen. EU:s polis- och säkerhetssamarbete ska växa, framför allt med motiveringen att stoppa den fria rörligheten för kriminella stöldligor. Därför vill de exempelvis stärka EU:s polisbyrå och öka utbytet av information mellan nationella myndigheter. Vidare vill M att Sverige ansluter sig till den Europeiska åklagarmyndigheten, att EU sänker eller tar bort tullar på klimatsmarta varor, utvidgar utsläppshandeln och fördubblar kärnkraftsbudgeten.
Invandringspolitiken kan enklast beskrivas som restriktiv, medstärkt gränsbevakning, fler samarbeten som det mellan EU och Turkiet, och ankomstcenter för asylsökande vid EU:s yttre gräns (vilket länderna som ligger där säger nej till).
Kristdemokraterna, som sitter i samma grupp som M, skriver att EU ska bli "lagom" på sina valaffischer. Partiet är emot EU:s sociala pelare (se Socialdemokraterna) och fokuserar i sitt valmanifest mycket på handel och utrikespolitik, som de vill ska samordnas inom ramen för EU.
Dessutom vill KD att EU:s budget ska minska när Storbritannien och deras medlemsavgift lämnar unionen, i stället för att andra länder betalar mer. För övrigt har partiets toppkandidat, Sara Skyttedal, meddelat att hon inte hade röstat som Lars Adaktusson i flera fall när det kommer till abort.
Socialdemokraterna är med i den socialdemokratiska gruppen och under mandatperioden har de haft sällskap av Feministiskt initiativ, som enligt opinionsmätningarna verkar åka ur EU-parlamentet. Stefan Löfven är en av initiativtagarna till EU:s sociala pelare, som listar 20 principer om arbetsvillkor och välfärd, som rätt till a-kassa, föräldraledighet och sjukvård. Även om pelaren inte är bindande syftar den till att verka för gemensamma miniminivåer.
I övrigt klassar Socialdemokraterna EU-valet som en folkomröstning om högerextremismen och vill exempelvis skärpa kraven på alla medlemsstater att respektera de mänsklig fri- och rättigheterna, annars ska bidrag eller rösträtten i rådet dras in. Vidare vill S öka bemanningen vid EU:s gräns, utöka möjligheten till inre gränskontroller, att alla medlemsländer ska dela på ansvaret för flyktingar och att Sverige ska gå med i den europeiska åklagarmyndigheten.
Miljöpartiet sitter i den gröna gruppen och har ett valmanifest som är indelat i två delar: Klimat och miljö samt demokrati och mänskliga rättigheter.
MP vill bland annat införa en klimatlag som tvingar medlemsländerna att minska sina utsläpp, en klimatavgift för import från länder som inte ställer upp på Parisavtalet och en miniminivå på koldioxidskatt i alla medlemsländer. Vidare: Tillsätta en global kriskommission för klimatet och styra EU:s jordbruksstöd till att stötta mer miljö- och djurvänligt jordbruk.
Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk, som toppar partiets lista, har under mandatperioden lett förhandlingarna om ett nytt kvotflyktingsystem, som innebär att EU-länderna ska ta emot över 200 000 kvotflyktingar per år, förutsatt att medlemsländerna går med på förslaget. Dit är det dock rätt långt och V föreslår att länder som vill ta emot och fördela flyktingar mellan sig ska införa ett eget fördelningssystem, även om inte alla medlemsländer är med på banan.
På klimatområdet går V bland annat till val på att inga nya bilar som drivs med fossila bränslen ska säljas i EU efter 2025, införa en flygskatt och reformera EU:s system för handel med utsläppsrätter.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson svarade tidigare i veckan på TV4:s fråga om hur mycket inflytande EU ska ha. Han placerade partiet mellan svarsalternativen "inget alls" och "väldigt lite". Och i en debatt mellan toppkandidaterna, som tidskriften Kvartal arrangerade i torsdags, sa partiets förstanamn, Peter Lundgren, att han inte utesluter en Swexit efter att Storbritannien har lämnat unionen och det finns ett utträdesexempel att utgå ifrån. Det råder alltså inte ingen tvekan om att SD är Sveriges mest EU-fientliga parti.
Trots det har SD den tjockaste valplattformen, som bland annat innehåller en avveckling av strukturfonderna som fördelar pengar från rikare till fattigare regioner, ökade möjligheter att införa inre gränskontroller och ett nej till att EU ska fördela flyktingar mellan länder.
Sist men inte minst bör alla tänka igenom vad EU-parlamentariker Gunnar Hökmark (M) sa i en panel inför valet, som jag refererar fritt från minnet:
Många pratar om EU som en tredje person, alltså som någonting som agerar på egen hand, och glömmer att det är vi i medlemsländerna som bestämmer. Valet i morgon handlar om hur vi vill att EU ska utvecklas.