Åsikter är en sak. Fakta en annan.
Samtidigt går det inte att bortse ifrån att olika åsikter är olika väl underbyggda. En del grundar sig till och med i falska premisser, och som Kungliga Vetenskapsakademien skrev i gårdagens tidning är det illa om politiker bortser från kända fakta och sprider felaktiga uppgifter för att stärka sin argumentation.
Det gäller egentligen inom alla områden, men särskilt där forskningen talar sitt tydliga språk, som klimatfrågan. Där kan felaktiga utgångspunkter leda till direkt skadliga beslut.
Därför bör partierna inte bara ha riktlinjer för vilken ton deras förtroendevalda ska anamma i sociala medier. Det är lika viktigt att företrädarna på ett övergripande plan ställer upp på vissa utgångspunkter, vilket inte är samma sak som att förbjuda saklig idédebatt eller förhindra motioner till partistämmorna.
Vad det handlar om är att alla bör hålla sig inom en viss ram och inte jobba aktivt i rakt motsatt riktning. Exempelvis hör Moderaternas riksdagsledamot Jan Ericsons åsikter i klimatfrågan inte hemma i ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande.
Tidigare i somras kallade han klimatforskaren Johan Rockström för domedagsprofet och sa följande till Aftonbladet: ”Jag anser inte att det finns något forskningsstöd alls för att det pågår en klimatkris. Det är bara ett nytt modeord som klimatalarmister använder i samhällsdebatten.” (1/7)
Det är ett exempel på den faktaresistens som akademien pekar på, vilket visar varför såväl politiker i Sörmland som på riksplanet bör välkomna Kungliga Vetenskapsakademiens initiativ ”Forskning och politik”. Det är tänkt att bli ett årligt återkommande forum för att främja ett ökat utbyte mellan forskning och politik, och höja kunskapsnivån i det offentliga samtalet.
Framför allt det senare är något alla skulle tjäna på. Ju mer man kan om en fråga, desto fler nyanser ser man. Då minskar risken för att man sprider vidare förenklade verklighetsbeskrivningar och stereotypa bilder, råkar springa främmande makters ärenden eller förespråkar enkelspåriga lösningar som missar målkonflikter.
För det handlar inte bara om att vara noga med fakta. Det är minst lika viktigt hur man framställer saker och situationer, och inte förenklar eller snedvrider åt något håll.
Om ett område eller samhällsfenomen till övervägande del skildras med mörka färger och alltid tas upp i samband med problem, blir verklighetsbilden på ett sätt. Om samma sak nästan bara målas i ljusa färger blir bilden på ett annat.Det är först när färgerna blandas bilden blir precis så brokig och komplex som verkligheten är.
För ord och vinklingar spelar roll. Exempelvis har Warwick University funnit en koppling mellan beskrivningen av olika grupper i Donald Trumps presidentkampanj och hur den allmänna uppfattningen av dessa grupper förändrades negativt, vilket den ideella organisationen Open Act skrev om tidigare i veckan.
När organisationen själv analyserade hur de svenska partiledarna gestaltade gruppen invandrare i partiledarutfrågningar och partiledardebatter från 2008 till 2018, konstaterades att invandrare fram till 2015 i stor utsträckning förekom i positiv bemärkelse. Men efter det stora flyktingmottagandet 2015 hårdnade tonläget.
Sedan dess kopplas invandrare, asylsökande och ensamkommande ofta ihop med negativa ordval och beskrivs som ett hot mot svenska värderingar. Undan för undan framställs grupperna på ett alltmer generaliserande, avhumaniserande och främlingsfientligt sätt, bland annat genom upprepningar av vilka som är ”som oss” och vilka som inte är det.
Enligt studien blev skiftet framför allt tydligt i debatterna under 2018 och förändringen gäller många, men inte alla, partier.
Givetvis påverkar ett sådant retorik- och perspektivskifte, i en fråga som behöver diskuteras ur alla aspekter, allmänhetens uppfattning av både verkligheten och utmaningarnas storlek, och därmed också vilken politik som efterfrågas, även om åsiktsutbytet går åt båda håll. Politiker påverkar stämningsläget och stämningsläget påverkar politiker.
Det partiledare kan göra är dels att ha stenkoll på fakta, inte prata generaliserande om heterogena grupper och varken förstora eller förneka problem. Dels uppmana sina partikollegor att bete sig faktabaserat och nyanserat i både tal och skrift, och då inte minst i sociala medier.
Allmänt tyckande kan andra ägna sig åt.