Av de politiska nyord som alliansen har tillfört svenska språket är inget så välkänt som "arbetslinjen". Genom att ställa arbetslinjen mot bidragslinjen bröt allians för Sverige tolv år av S-styre, och Socialdemokraternas dominans i svensk politik.
Åtta år senare är arbetslösheten i Sverige lägre än EU-genomsnittet. Sysselsättningsgraden har ökat och fler arbetar än tidigare. Däremot har arbetslösheten, i procenttal, stigit. I dag ligger den på kring 8 procent. Hösten 2006 uppgick arbetslösheten till cirka 6 procent. Detta påpekar gärna oppositionen triumfatoriskt.
Det finns en god förklaring: Sveriges demografi har förändrats, vilket påverkar arbetskraftens komposition. Andelen yrkesaktiva har minskat samtidigt som fler utrikes födda och unga har tillkommit. Numera fångas de inte i bidragsberoende, utan ger sig ut på arbetsmarknaden i stället. Det bidrar till statistiken då dessa grupper har svårt att finna sysselsättning – oavsett vilken färg regeringen har.
Regeringen har försökt lösa problemet genom klassisk socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik; statligt subventionerade jobb. De har inte gett särskilt stor utdelning. I många fall upphör anställningen när bidraget tar slut. Det hade sannolikt varit mer effektivt, och mindre kostsamt för skattebetalarna, att förändra arbetsrätten.
Lagen om anställningsskydd (las) är en bidragande orsak till att många förblir arbetslösa. Att anställa någon är för många företag en stor investering, och regelverket gör att många arbetsgivare föredrar att anställa någon som har arbetslivserfarenhet. Den som har en fast anställning gynnas, medan arbetslösas utanförskap cementeras. Dessutom skapar turordningsreglerna, sist ut först in, en stel arbetsmarknad där många inte vågar byta jobb.
Dock krävs mer för att förbättra situationen på arbetsmarknaden. Däribland en genomgripande förändring av arbetsförmedlingen. För att arbetsförmedlingen ska lyckas med sitt uppdrag och faktiskt förmedla jobb behövs betydande reformer.
Centerpartiet har länge förordat att arbetsförmedlingen ska konkurrensutsättas. Den arbetssökande skulle då tilldelas en särskild jobbpeng och sedan själv välja vilken arbetsförmedling, den kan vara statlig, vinstdriven eller ideell, som bäst passar ens behov. I Australien, där systemet tillämpas, är den statliga arbetsförmedlingen numera utkonkurrerad då den inte skötte sig tillräckligt väl i jämförelse med konkurrenterna.
Alliansens goda insatser till trots finns det utrymme för förbättring. Genom att fortsätta att reformera den svenska arbetsmarknaden skulle alliansen visa att arbetslinjen är precis lika relevant i dag som den var för åtta år sedan