Den amerikanska studenten Connie Dickinson stämmer Mälardalens högskola. Utbildningen som hon satsat sina besparingar på har inte hållit den kvalitet som utlovats. Bland annat har det saknats både stolar och datorer i en kurs i dataprogrammering. Förklaring: högskolans pengar var slut.
Det låter närmast Kafkaartat och är mycket allvarligt. För Connie Dickinson är 200 000 kronor kastade i sjön, tillsammans med åtskilliga timmar då hon kunde ha studerat på vettiga villkor. För de kurskamrater som hamnat i samma situation, utan att klaga, är situationen minst lika illa. Dessutom har undermåliga högskolekurser långsiktigt negativ inverkan på svenska högskolor och universitet.
Den tondövhet som Mälardalens högskola har visat prov på är smått fantastisk. Man har helt enkelt vägrat förlikning och hävdar att avgifter bara betalas tillbaka när studenter är förhindrade att delta.
Det är ett märkligt resonemang. Självklart är vanlig avtalsrätt tillämplig också när det handlar om en student som köpt en tjänst av en högskola. Lärosätet har misslyckats med att leverera och borde för länge sedan ha satt sig vid förhandlingsbordet.
Nu blir situationen än mer pinsam, när de drivna juristerna på Centrum för rättvisa kommer att driva fallet i domstol. Att de tar sig an fallet är ett bevis på hur fel ute högskolan är, precis som det faktum att Universitetskanslersämbetet har kritiserat den aktuella utbildningen.
Införandet av avgifter för utländska studenter har resulterat i ett kraftigt minskat söktryck. När avgiftsfriheten inte längre attraherar, har det visat sig att många begåvningar hellre väljer andra länder. Denna tendens står i plågsam kontrast till alla politiska visioner om att Sverige ska konkurrera med kompetens och kunskap.
Connie Dickinson har sökt sig till de utbildningsområden som näringslivet, industrin och forskarvärlden gång på gång pekar ut som bristvaror i Sverige. Hon ville studera matematik och teknik, men fick långt ifrån vad hon blivit lovad. Att kasta bort studenter som Dickinson, i stället för att knyta dem till sig, är slöseri, och bekräftar bilden av att svenska högskolor och universitet befinner sig i utförsbacke.
En mätning från respekterade Boston Consulting Group visar att studenter på den globala studiemarknaden väljer land efter status, antalet unika kurser och avgifternas storlek. Den pekar också på att bara ett fåtal av de studenter som kommer in på svenska utbildningar tackar ja, om det inte finns stipendier att söka. Jämfört med andra länder ligger vi efter även på den punkten.
Sammanfattningsvis är läget allvarligt. Ordentliga åtgärder både vad gäller kvalitet och finansiering krävs. Tappet av utländska studenter får inte fortsätta.