Sätt stopp för nya ämnen i grundskolan

Obligatorisk grundskola som ska vara lika för alla är på många sätt en av välfärdsstatens bästa uppfinningar. Förutom att en välutbildad befolkning är bra för en nations BNP och välstånd, är tillgång till utbildning en rättvisefråga som utjämnar livschanserna mellan barn som föds med olika förutsättningar.

Men att grundskolan når alla är också dess förbannelse. För den som vill att kunskap inom ett område ska spridas brett, finns det ingen enklare genväg än att föreslå det som ett nytt ämne eller moment i läroplanen.

Är det lite si och så med hur många barn som cyklar till skolan? Inför cykelundervisning, där eleverna får lära sig teknik, balans, trafikregler och ett gott beteende som cyklist. Det förslog nyligen politiker från flera partier inom nätverket Svenska cykelstäder (Expressen, 21/1).

Finns det mer att önska kring svenska folkets kärleksrelationer? Ja, det tycker läraren Johanna Sandberg, som på Alla hjärtans dag dammade av det långt ifrån nya förslaget att låta eleverna läsa relationskunskap (DN, 14/2).

Andra saker som smugit sig in på lektionerna är exempelvis programmering, arbetsmarknadskunskap och livskunskap. 

Därutöver kommer ideligen rapporter om att framför allt många pojkars läsförmåga är undermålig när de slutar nian. Universitetslärare larmar om att studenterna är betydligt sämre på att uttrycka sig i skrift än förr. Matematikkunskaperna har dalat, och även om Pisa-resultaten har börjat vända uppåt finns det fortfarande stora skillnader mellan både skolor och elever.

Här är det dags att stanna upp. Om vi befinner oss i en situation där många av de grundläggande färdigheterna bland elever ofta inte är vad de en gång var – är det då verkligen smart att fylla på med fler ämnen och moment, utan att ta bort något annat eller utöka läroplanen?

Är inte risken att konsekvensen blir att tiden för de gamla ämnena och momenten krymper, vare sig vi vill eller inte, i ett läge där det verkar som att en hel del elever snarare behöver mer tid?

Nu är för all del det senare ingen omöjlighet. Svenska barn har mindre undervisning än OECD-snittet, vilket betyder att läroplanen kan byggas ut med nya saker utan att något annat per automatik behöver strykas. 

Exempelvis har svenska skolor ovanligt långa sommarlov, och sportlovet startades för att skolorna skulle kunna lägga mindre pengar på uppvärmning under andra världskriget.

Det bästa vore dock om en eventuell utökning av läroplanen var en del av en större översyn, där man diskuterar vilka ämnen och moment som ska ingå i grundskolan framöver. Och där kommer inte allt som skulle kunna vara bra att lära sig att få plats. 

Det kommer att krävas prioriteringar. Något som inte är konstigare än att man redan med dagens plan, där grundskoleelever sammanlagt har 6 890 timmars undervisning, mycket väl kan ifrågasätta om det är rimligt att eleverna har 230 timmar bild, 230 timmar musik, 330 timmar slöjd och 177 timmar elevens val, medan antalet timmar i historia är cirka 220.

Här tänker säkert några att det är bra att elever inte bara lär sig teoretiska ämnen, utan att även de praktiska och estetiska behöver plats, samt att många och långa lov är viktig rekreation. Och det får man givetvis tycka.

Men då kan det heller inte vara aktuellt att stoppa in nya saker i läroplanen. I alla fall inte utan att peka ut något konkret som ska bort.