I krig och kris ser man vad lÀnder gÄr för. Medborgares uthÄllighet, politikers beslutsamhet och myndigheters förberedelser prövas. Det Sverige och andra lÀnder lÀrt sig av att hantera coronapandemin kan komma till mycket nytta i framtiden. Oavsett om det gÀller stor smittspridning av farliga sjukdomar eller andra kriser.
SÄdant som Àr vÀrt att lyssna pÄ levereras ofta pÄ torrt myndighetssprÄk. Det Àr sÄ man bör se pÄ Riksrevisionens senaste utvÀrdering av Sveriges beredskap i pandemins inledande skede. I fokus stÄr vad staten gjorde för att sÀkra tillgÄngen pÄ skyddsutrustning för vÄrd och omsorg.
Den hÀr sortens utvÀrderingar lÀr det bli fler av. Coronakommissionen Àr inte den sista. Olika myndigheter och aktörer kommer pÄ olika sÀtt dra slutsatser om insatser och konsekvenser, bÄde kortsiktiga och lÄngsiktiga.
Klart Àr att Sverige klarat sig bÀttre Àn mÄnga jÀmförbara lÀnder, sett till överdödlighet och samhÀllsekonomiska pÄfrestningar. Men utrymme för förbÀttring finns alltid.
Det blev inte nÄgon verklig brist pÄ skyddsutrustning inom vÄrd och omsorg i början av pandemin. Men lÀget var anstrÀngt. DÄ sökte hela vÀrlden efter munskydd och annat personligt skydd. Det Àr i detta som Riksrevisionen djupdykt. Och slutsatsen Àr att Sveriges beredskap kunde ha varit bÀttre nÀr pandemin slog till. VÄrd- och omsorgspersonal hade kunnat vara mindre anstrÀngd om det funnits nog med lager av skyddsutrustning.
Myndigheten skriver Àven annat intressant. Staten saknade uppgifter om hur mycket skyddsutrustning som fanns i kommuner och regioner. Staten hade dÀrför i början svÄrt att bedöma vilken hjÀlp som behövdes, och de insatser som kom att avhjÀlpa problemen dröjde. Det rÄdde Àven oklarheter hur mycket lager kommuner och regioner borde hÄlla sig med i hÀndelse av en pandemi.
DÀrför Àr det bra att det blivit nÄgot klarare att kommuner och regioner har ett visst ansvar för dessa saker och förbÀttrat sin lagerhÄllning under pandemin. Det lager pÄ sjukvÄrdsutrustning som Sverige nyligen byggt upp, pÄ uppdrag av EU, Àr en sak som Sverige och EU-lÀnder kommer kunna dra nytta av. Samtidigt bör betydelsen av stora lager inte överdrivas.
NĂ€r efterfrĂ„gan pĂ„ skyddsutrustning ökade i början pĂ„ pandemin följde priserna med. En del EU-lĂ€nder förbjöd export av sĂ„dana varor för att sĂ€kra sin egen försörjning i stĂ€llet för att fördela dem nĂ„gorlunda jĂ€mnt inom unionen. Dessa inledande besvĂ€r löste medlemslĂ€nderna och EU-kommissionen snart, men mönstret kĂ€nns igen pĂ„ den globala livsmedelsmarknaden för nĂ€rvarade. Det ryska attackkriget i Ukraina har slagit ut stora delar av landets matproduktion och pĂ„ sĂ„ vis har matpriser skjutits i höjden. För att sĂ€kra mat och utsĂ€de hetsköper en del lĂ€nder eller vĂ€grar exportera vissa varor. SĂ„dant driver upp priserna ytterligare â bĂ„de för medborgare och myndigheter.
Dessutom: Lager pÄ skyddsutrustning i kommun, region och stat kan givetvis köpa en del andrum. Men inte under lÄng tid. SÄ stora lager finns inte och det sker till en vÀldig kostnad. Men det kan ge mer tid för vÄrd- och omsorgsaktörer att hitta leverantörer av de produkter som fattas. Oavsett om det handlar om lÀkemedel, munskydd eller viktiga komponenter till sjukhusutrustning. Det kan Àven finnas skÀl för en del aktörer att inte lÀngre vara beroende av enskilda aktörer, utan flera.
Samtidigt kan Sverige inte vara redo för varje tÀnkbar kris. Vi vet inte hur nÀsta kris kommer att se ut, om det Àr ytterligare ett virus eller annat. DÀrför Àr det viktigt att organisationer lÀtt kan stÀlla om sin verksamhet nÀr detta behövs. För Àven om det kan behövas nÄgot mer lagerhÄllning kan sÄdant och eventuell inhemsk tillverkning slÄs ut av olyckor, virusutbrott, översvÀmningar. Viktigare Àr dÄ att kunna anpassa sig till nya omstÀndigheter och att ha goda relationer med vÄra grannlÀnder.
Det Àr inte fel att politiker och andra opinionsbildare pratar om att Sverige bör fundera över sin försörjning pÄ mineraler, sjukvÄrdsutrustning, lÀkemedel, viktiga komponenter. Men det fÄr inte leda till allmÀn protektionism. SÄdan politik skadar mer Àn den hjÀlper.
