Ebba Busch Thor (KD) vill satsa på kärnkraft, Jonas Sjöstedt (V) plockade fram klasskampsretorik och Annie Lööf svarade "självklart" på frågan om hon kan tänka sig att bli statsminister. Foto:

Löfven kan inte tjura sig igenom debatter

Ledare

Det är inte alltid lätt att avgöra när en valrörelse börjar. Ett mått är att Ekot och SVT påbörjar sina partiledarintervjuer och att höstens första debatt med alla riksdagens partiledare sänds.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

I så fall gick startskottet den här veckan.

I måndags var Jonas Sjöstedt (V) först ut i P1. I morgon är det SVT-premiär med Ebba Busch Thor (KD). Och i tisdags arrangerade Expressen och Dagens Industri den första valdebatten.

Där framkom ett par saker.

För det första är Ebba Busch Thor på gång. Förutom att hon levererade kvällens mest oväntade nyhet – KD kan tänka sig att bygga ut kärnkraften – underströk hon att sjukvården är partiets stora valfråga, att hon kommer att driva förstatligandet enda in i kaklet och hon visade att hon verkligen kan gå igenom rutan när det gäller.

Samma sak med Jonas Sjöstedt som trots, eller kanske tack vare, sin lugna debattstil enkelt tar större delen av utrymmet på vänsterkanten. Han talar gärna om klyftan mellan rika och fattiga, och utgör på så sätt en motpol mot övriga som snarare fokuserar på brister i välfärden och att skapa arbeten, än på just ekonomiska skillnader. Här uppstod exempelvis en duell mellan Sjöstedt och Jan Björklund (L) som står långt ifrån varandra i synen på inkomstskatter.

Lika bra lyckades inte Isabella Lövin (MP), som hade svårt att ta plats, även om hennes paradgren miljö och klimat fick stort utrymme. För ovanlighetens skull gäller nästan samma sak Annie Lööf (C), som i tisdags hamnade i debattens bakvatten. Väl inne betonade hon vikten av en bred bostadsreform, skattereform och arbetsmarknadsreform, vilket definitivt behövs. På frågan om hon kan tänka sig att bli statsminister, om det är vad som krävs för att hålla SD utanför makten, svarade hon ”självklart”, med tillägget att hon siktar på att bilda en alliansregering ledd av Ulf Kristersson (M).

Det är, föga förvånande, även Kristerssons vilja. I debatten, som hade ett stort fokus på sakfrågor, vilket är bra, glimmade han till när han fick upprepa att det politiska samtalsklimatet har blivit hetsigt och elakt, där många missförstår med flit. Något som inte minst gäller företrädare för hans eget parti. Under debatten gällde det på ett sätt även Stefan Löfven (S), som betedde sig aningen arrogant och tjurigt.

I övrigt upprepade Löfven sitt mantra, att valet är en folkomröstning om välfärden, vilket det är tveksamt om ens de egna partiföreträdarna tror på. Liberalerna har gjort både skolan och handikappomsorgen till sina profilfrågor, samtidigt som KD försöker ringa in sjukvården, och Moderaterna har högst förtroende bland väljarna inom lag och ordning.

Dessutom håller inte Löfvens inställning till asylinvandring, som han menar ska ligga på den nivå som EU kanske, någon gång, oklart när, beslutar om. Det minsta man kan begära av en statsminister är att han berättar i vilken riktning han kommer att driva frågan i EU och hur han vill att Sverige ska agera tills en gemensam plan finns på plats. Eller är planen att Sverige passivt ska låta övriga EU-länder klubba migrationsbesluten?

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

val2018InrikespolitikLedare
Relaterat