Spänningarna mellan Ukraina och Ryssland tilltar. Medan Krims regionala styre förklarar sig politiskt självständigt från Ukraina, varnar Kiev för att upplösa Krim-regeringen innan söndagens folkomröstning om en anslutning till Ryssland.
Europa befinner sig på randen av ett nytt krig och skulden är Kremls.
Rysslands bidrag till civilisationen kan sammanfattas med kultur, kraftverk och kalasjnikovs. När Rysslands inflytande i före detta Sovjetrepubliker krymper, agerar Kreml förutsägbart i all sin oförutsägbarhet.
Centralstyrets krav på politisk underkastelse löper som en röd tråd från tsar Peter till Putin. Rysslandskännaren och historikern Kristian Gerner har träffande beskrivit hur den mest konstanta faktorn i rysk historia, är radikala brott på samhällsutvecklingen.
Kreml ljuger när de påstår att den ryskspråkiga befolkningen på Krimhalvön har skäl att känna sig hotad. Om söndagens folkomröstning verkställs hålls valet under vapenhot. Det är en omröstning som bryter mot internationell rätt, eftersom Kiev måste godkänna förändringar som rör Ukrainas nationsgräns.
I Ukrainas svåra stund måste EU visa att Kievs västliga strävan inte är förgäves.
Även om EU:s möjligheter att påverka utgången på Krim är begränsade, är unionen ett fredsprojekt med ansvar för säkerhetsläget i sitt närområde. Att frysa ryska tillgångar i globala finansdistrikt som London är en åtgärd, att EU bojkottar sommarens G8-möte i det olympiska skrytbygget Sotji en annan.
Till skillnad från de baltiska länderna saknar Ukraina den buffert som ett EU-medlemskap innebär. Och med en befolkning på 50 miljoner invånare, en genomsnittslön på knappt 4 000 kronor i månaden och en 144:e plats på Transparency internationals korruptionsindex ligger Ukrainas EU-medlemskap långt fram i tiden.
Utmaningen för EU och Ukraina är att hitta en långsiktig strategi för ett närmare samarbete. Skuldkrisen har resulterat i att det politiska utvidgningsarbetet har stannat upp och vissa kritiker menar att EU riskerar att växa sig svagare. När den akuta krisen på Krim är över, behöver EU:s medlemsländer enas om vad man har för ambition med länderna – Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan – i det östliga partnerskapet.
Den historiska östutvidgningen 2004 möjliggjordes av gemensamma ansträngningar. Dels genomförde kandidatländerna grundläggande reformer av sina rättsstater, dels visade unionen att man var beredd att göra ekonomiska uppoffringar för att få till stånd en gemensam marknad.
Ukraina betyder gränsland. Demonstranterna på Självständighetstorget i Kiev förtjänar att få veta om Europa står bakom deras frihetslängtan.