Skolvalet i Katrineholm visar på en oroande utveckling, där fick nämligen Tidöpartierna en stor majoritet.
Varje år görs ungdomsbarometern. Där mäts en massa olika saker över tid, men framför allt så tittar man på ungdomars värderingar. Nyligen frågade även SVT Sörmlands-ungdomar varför så få idag identifierar sig som feminister, svaren är minst sagt deprimerande. Att titta på skolvalsresultatet i Katrineholm 2022 blir man inte muntrare av, hela 59 procent av ungdomarna röstade på ett konservativt Tidöparti (M, KD och SD).
Men det är inte bara feminismen som är på reträtt, det är mindre populärt än någonsin att kalla sig antirasist och miljövän. Dessutom så vill dagens ungdomar leva mer traditionellt. Intresset för att ha sex minskar, allt fler unga dras till kyrkan. Allt fler vill uppfattas som självständiga och framgångsrika, det är betydligt mindre viktigt att ses som tolerant. Den ekonomiska oron ökar också.
Alla de här olika känslorna kan egentligen omformuleras till någonting ganska enkelt, man känner sig otrygg och därför söker man trygghet på det sätt man kan. Eftersom en rimlig anställning eller bostadssituation inte är något de fleta kan uppnå så blir det i stället andra former av trygghet man söker.
Tryggheten blir att vara som alla andra, att passa in i normer och inte ta risker, att ta kontroll över det man kan. Exempelvis sin kropp och persona. Eller rösta på någon som lovar att ta kontroll över samhället. Man blir stram, det blir pinsamt att bry sig eller hålla på med känsloyttringar. Man vill inte festa, då kan man ju tappa kontrollen över sitt beteende, gud vad pinsamt.
Men varför går så många ungdomar runt och bär på den här grundmurade otryggheten? Egentligen har vi det ju materiellt bättre än de allra flesta historiskt. Men vissa saker är ändå annorlunda. Det är väldigt svårt, och framför allt dyrt att få tag på ett rimligt boende, arbetslösheten bland unga är också skyhög. Men det finns mer än bara materiella förklaringar.
Dagens unga har växt upp i ett digitalt övervakningssamhälle, där allt man gör eller säger har arkiverats och kan granskas i efterhand. Varenda pinsam grej man gjort i de tidiga tonåren på skolan finns förmodligen inspelat och sparat, vare sig man vill eller inte. Varenda sak man skrivit på internet – där man släpptes ut alldeles för tidigt och helt oövervakat – går att söka upp och granska.
Det här i kombination med en onlinekultur som ofta går ut på att just kollektivt förnedra de som gjort någonting cringe har gjort det till en absolut nödvändighet att alltid ha fullständig kontroll över sin persona, minsta lilla felsteg kan leda till social död. Det är inte konstigt att den här tryckkokaren producerar en massa kalkylerande trygghetsknarkare.
Den här ängsligheten formar inte bara beteenden, den formar också människors värderingar, stramheten och att vara hård mot sig själv leder också till att man blir hård mot avvikelser i omgivningen. Detta i kombination med en förväntan på cyniskhet och att det ses som pinsamt att bry sig om större frågor leder till en generation av konservativa nihilister.
Allt färre ungdomar identifierar sig med progressiva värderingar, fortsätter trenden kan det bli riktigt illa.
Men hur vänder man det här då? Hur gör man det coolt att vara woke? Ja, hade vi haft ett bra svar på det hade vi kanske inte levt i en värld som blir alltmer autokratisk.
Några saker kan man ändå göra politik av. Att se till att det finns en fungerande bostads- och arbetsmarknad ligger helt klart på politikens bord. Där görs nästan komiskt lite av den sittande regeringen.
Angående det digitala helveteslandskapet som vi har byggt är det svårare. Men föräldrar har ett stort ansvar. Låt inte dina barn härja fritt på internet, framför allt inte när de är små. Sen borde man också som samhälle kunna ställa högre krav på Techjättarna som skapar infrastrukturen och algoritmerna som skapar all denna otrygghet.
Men det kanske viktigaste är att försöka skapa hopp och framtidstro. Under flera års tid har all diskussion om samhället – med Sverigedemokraterna i spetsen – kretsat kring hur samhället är på väg att kollapsa. Man presenterar ingen lösning utan beskriver bara hur allt kommer gå åt helvete.
Här behöv en ny berättelse, en berättelse som förklarar hur världen och Sverige kan bli en bättre plats. En berättelse som väcker lite hopp, och som skapar tryggare människor. Kanske kan lite hoppfullhet göra att ungdomarna slutar vara så förbannat tråkiga.