30 procent av de som går ekonomiprogrammet i Katrineholm är etablerade på arbetsmarknaden tre år efter deras gymnasieexamen, detta mot ett rikssnitt på 32 procent. Samma siffra för samhällsprogrammet ligger på 22 procent, med ett rikssnitt på 29 procent.
På Transportprogrammet ser det annorlunda ut. Där har 88 procent av katrineholmarna jobb tre år efter gymnasiet, i hela riket är siffran 77 procent. På barn och fritidsprogrammet är skillnaden ännu mer extrem. 75 procent av katrineholmarna får jobb, bara 50 i hela landet.
De här siffrorna avslöjar vad Katrineholms arbetsmarknad vill ha.
Det är inte så konstigt att de elever som går högskoleförberedande program inte har ett jobb, de pluggar ju rimligtvis på högskolan. Och en examen från högskolan leder till en etableringsgrad på 84 procent på arbetsmarknaden.
Det är såklart bra att många vill läsa teoretiska linjer, problemet är bara att inte tillräckligt många väljer att plugga vidare eller avsluta sina vidare studier. Bara 53 procent av Katrineholms samhällare och 45 procent av ekonomiarna pluggar tre år efter gymnasiet på högskola. Lägg till det att bara 48 procent av de som påbörjar en kandidatutbildning faktiskt tar ut en examen.
Men det sorgligaste är att dubbelt så många obehöriga söker Fordons- och transportprogrammet som det finns behöriga sökande. Personer som hade kunnat gå en utbildning och sedan med 88 procents sannolikhet fått ett jobb stängs ute från en väg till arbetsmarknaden de själva vill ta.
Det är ett enormt resursslöseri som dagens skarpa F-gräns skapar. Ett misslyckande i grundskolan vad gäller betygen blir en omänskligt hård dom mot ungdomars jobbchanser. Som tur är kommer det nya betygssystemet att kunna råda bot på detta. Dessutom så tyder det stora intresset från Katrineholms elever och den enorma efterfrågan på arbetsmarknaden att det här är en utbildning som kommunen borde satsa på.
Dels handlar det om att marknadsföra yrkesutbildningar bättre, generellt de som efterfrågas på arbetsmarknaden, dels handlar det om att se till att det finns fler platser på den typen av utbildningar.
På både ekonomiprogrammet och samhällsprogrammet finns det 64 platser vardera, på fordon 28 stycken. De som vill jobba som elektriker får dela på 30 platser, VVS-sugna ungdomar har 16 utbildningsplatser.
Allt det här är ett tecken på att många elever väljer gymnasieutbildningar som de senare inte är helt nöjda med. De kommer dessutom ut på en arbetsmarknad som är ännu mer missnöjda med deras val.
Vi behöver sluta med föreställningen att det finaste man kan bli är akademiker. Eller att det skulle vara bättre att läsa en teoretisk utbildning. Framför allt kanske man behöver förklara för alla sökande ungdomar att det kan bli en rejäl förlustaffär att plugga högskoleförberedande om man inte är så sugen på att plugga vidare.
Att över huvud taget ha en gymnasieexamen är dock den enskilt viktigaste faktorn för att förutse om man kommer att ha ett jobb eller inte. Att se till att så många som möjligt kan gå ut gymnasiet bör alltså vara högsta prioritet.