Konkurrenskraften i Sörmland är inte vad den skulle kunna vara. Det framgår tydligt av den ranking som Nordiska rådets forskningscenter Nordregio har gjort.
Rankingen gäller Sveriges 21 län och regioner. Det man tittat på är befolkningsutvecklingen, arbetsmarknaden, utbildning och forskning, ekonomisk tillväxt och innovation. Sörmland parkerar sig, när alla faktorer vägts samman och jämförts med andra län på en 17:e plats.
Detta kan tyckas vara en smula förvånande mot bakgrund av att länet ligger nära den expansiva Stockholmsregionen och mitt i den befolkningstäta delen av landet. Det står helt klart att länet har mycket att vinna på att försöka vända på utvecklingen.
I ett avseende ligger Sörmland väl till. Befolkningstillväxten är god, vilket inte minst Katrineholm känner av. Varje år ökar befolkningen nu och målsättningen att öka den än mer är ambitiös.
När det gäller arbetsmarknaden och utbildningsnivån finns det mycket i övrigt att önska. Enligt arbetsförmedlingen var arbetslösheten i länet drygt elva procent i februari, vilket kan jämföras med snitt för riket som var 8,5 procent. Förlorade industrijobb sägs vara en orsak till den höga arbetslösheten.
Att stimulera länets ungdomar till att skaffa sig en bättre utbildning är också något som är viktigt. För att lyckas med det krävs att ungdomarna ser bättre möjligheter att få jobb i närområdet.
Allt kokar ner till behovet av att få fler arbetstillfällen till länet. Och då behövs en strategi som går ut på att försöka få företag att etablera sig i länet. Det bör finnas goda möjligheter att lyckas med en sådan.
När enskilda människor väljer att flytta till Sörmland, trots att de arbetar i Stockholmsregionen, därför att det är billigare och lugnare och trevligare, så är det möjligt att också locka företag med 5-30 anställda att etablera sig i Sörmlands centralorter, där lokalerna är billigare, miljön väl så trevlig och kreativ som i Stockholm och där de anställda får nära till jobbet. Närheten till kunderna finns ju ändå kvar med de goda pendlingsmöjligheter som finns.
Ett första steg skulle kunna vara att de näringslivsansvariga i Katrineholm och andra kommuner i länet gör en kartläggning av var pendlarna arbetar. Detta för att sedan kunna bearbeta dessa företag i akt och mening att försöka locka dem till att flytta ut från det trånga och dyra Stockholm.
Ett målmedvetet och långsiktigt inriktat arbete i den riktningen kommer garanterat att ge resultat i form av ett bredare näringsliv och en mer mångfacetterad marknad. Det vore också ett sätt att bryta sig loss från den industritradition som präglar länet.
Därtill kommer förstås också att ett ökat behov av både lokaler och bostäder måste tillfredsställas. Men arbetet måste börja nu för att länet ska kunna hävda sig i den allt hårdare konkurrensen.