"Samhällsmoralen", sade en gång Tage Danielsson, "skall växa underifrån, och gör den inte det så beror det på att den gödslats med för mycket skit från ovan".
I Ukraina har samhällsmoralen verkligen vuxit underifrån. Revolutionen är folkets verk, den har tvingats fram av gräsrotsaktivister och inhemska medier. Och regimkritikerna har spelat med höga insatser. Landet har länge präglats av korruption och brist på demokrati. Oligarker har berikat sig medan befolkningen har lidit. De som har protesterat har fängslats, misshandlats och dödats.
Den senaste tidens vändningar har visat att förändring faktiskt är möjlig. Inte alla hade trott det.
Aftonbladets utsände på plats, Wolfgang Hansson, beskrev förra veckan hur en man som stod alldeles bredvid honom på Självständighetstorget plötsligt blev skjuten i huvudet av krypskyttar på hustaken runtomkring. Han beskrev trötta och förtvivlade demonstranter, personer som kämpat i flera månader och som snart inte skulle orka mer.
Bara några dagar senare vek president Viktor Janukovytj till slut ned sig. Han rev upp den nuvarande konstitutionen som gett honom mer makt. Han utlovade nyval i december. Men det var alldeles för lite och alldeles försent.
Nu har Viktor Janukovytj flytt till okänd ort, efterlyst för massmord. På internet sprids bilder av hans övergivna palats med tillhörande bilsamling och en privat liten djurpark som badar i senvintergrått ljus. Julia Tymosjenko, oppositionsledaren som suttit fängslad sedan 2011, har frigivits och hållit tal på Självständighetstorget. Men situationen är alltjämt skör.
Även om detta var mer än många hade vågat hoppas på, så vågar folket fortfarande inte hoppas. De litar inte på makten, vilket bådar gott inför framtiden. De som tar över landet efter valet i maj kommer att ha ögonen på sig.
Landet står fortfarande på ruinens brant. Ekonomin är körd i botten efter åratal av låga skatter, korruption och finansiell konstgjord andning på förlustbringande statsägda företag. Dessutom har Ryssland nu fryst sitt utlovade miljardlån. Ukraina kommer att behöva akut hjälp med ekonomin, och på längre sikt också med att bygga upp en fungerande rättsstat.
Hittills har EU inte varit något vidare stöd. I samband med regimskiftet 2004 öppnade Ukraina välvilligt sina gränser för europeiska medborgare, utan att få något alls i retur. Och när den nu avgångna presidenten Viktor Janukovytj återigen tog makten år 2010 och påbörjade sina härjningar gjorde inte EU mycket.
För våra grannar i Ukraina är drömmen om Europa drömmen om en värld där demokrati, rättssäkerhet och frihet från förtryck, allt det vi själva tar för givet, råder.
Vi får inte svika den här gången.