Mimmie Björnsdotter Grönkvist, ledarskribent vid Liberala Nyhetsbyrån (LNB).
Stoppa internationella adoptioner till Sverige. Det föreslår adoptionskommissionen, vilken nu lämnat över sin utredning till socialtjänstminister Camilla Waltersson (M).
En enig riksdag beslutade 2021 att tillsätta en statlig utredning efter att Dagens Nyheter gjorde uppmärksammade avslöjanden om adoptioner till Sverige. Det handlade om barn som kommit hit med förfalskad bakgrundsinformation, en från Sverige blind tillit till systemet i svaga demokratier och regelrätta diktaturer, och i de värsta fallen barn som stulits från sina föräldrar.
I Chile och Colombia, exempelvis, har det förekommit att barn blivit bortförda från daghem och sjukhus, eller att barn falskt dödförklarats vid födseln för att kunna adopteras bort. Avslöjandena var fasansfull läsning, och fick riksdagen att agera.
De svåra frågorna om internationella adoptioner ställs inte bara i Sverige, även i andra länder har liknande skandaler uppdagats. Danmark har haft en liknande kommission.
Utredningen bekräftar bilden att det förekommit allvarliga oegentligheter, såsom barnhandel och odokumenterade samtycken från biologiska föräldrar i de internationella adoptionerna till Sverige. Det handlar inte bara om extrema enstaka fall, utan systematiska brister och i grunden osunda incitament.
Det framkommer även att regeringar känt till det sedan tidigare, utan att agera. Ett totalstopp kan låta drastiskt, men antalet internationella adoptioner är i dag försvinnande få jämfört med rekordåren på 1970- och 1980-talen, och Anna Singer som lett utredningen var på presskonferensen föredömligt tydlig om vad det handlar om:
"I dag, med en ökad respekt för barns rättigheter, kan vi inte acceptera sådana nivåer av risk som verksamheten är och har varit förknippad med."
Ett förbud, undantaget fall där det finns en etablerad relation sedan tidigare, är dock inte det enda förslag utredningen har att komma med. Man föreslår även att det ska inrättas ett nationellt resurscentrum för de som kommit hit som adopterade, att det ska införas ett resebidrag för de som vill besöka sitt ursprungsland – och att regeringen ska ge en officiell ursäkt till de som drabbats.
Inrättande av stödfunktioner för de drabbade, och ett erkännande från staten att det begåtts allvarliga fel borde vara helt okontroversiellt. Det är det minsta Sverige kan göra, och borde därför ligga högt upp på regeringens agenda. Det går inte att reparera alla sår, men i alla fall att erbjuda ett plåster.
En ursäkt behöver formuleras varsamt, och verkligen erkänna vidden av övertrampen som skett. Det är en symbolhandling, ett förlåt ställer förstås inte allt till rätta, men kan vara nog så viktigt. Själva erkännandet att staten fallerat och inte tagit sitt ansvar för att säkra barnens rättigheter och efterlevnad av internationella konventioner kan i sig ge upprättelse åt de drabbade.
På samma sätt som staten bad om ursäkt till de som under barndomen utsatts för vanvård i fosterhem, borde det nu vara de adopterades tur.
I fokus måste de adopterade och deras upplevelser få vara. Men missförhållandena är även ett enormt svek mot alla adoptivföräldrar som velat hjälpa och litat på att systemet säkrar att allt går rätt till.
Handel med barn är oacceptabelt, och att svenska staten inte gjort mer för att förebygga det när det gäller internationella adoptioner är inget annat än en tragedi.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är ledarskribent vid Liberala Nyhetsbyrån (LNB).