Kan ett flyttat fokus skapa nytändning i arbetet med de så kallade tvillingkriserna, biologisk mångfald och klimatförändringarna? När den svenska regeringen uppgivet, eller möjligen okunnigt, struntar i klimatmålen för att blidka stödpartiet SD kan den mindre kontroversiella biologiska mångfalden bli den nödvändiga bryggan som får fart på det viktiga arbetet.
Det skulle kunna börja i ett intensifierat arbete mot regelkrångel för företagen, hur konstigt det än kan låta. Byråkrati och regelkrångel är ofta hinder för näringslivet. En del politiker har gjort till sin mission att försöka förenkla för företagen, men risken är att det i stället tillkommer andra regler.
Vissa regler är viktigare än andra, särskilt de som syftar till ökad hållbarhet, minskade klimatförändringar och en ökad miljöhänsyn. EU:s direktiv om företagens hållbarhetsrapportering, CSRD, låter byråkratisk, men utan rätt mätmetoder kan varken företagen eller politiken styra åt rätt håll.
En ökad biologisk mångfald kan minska effekterna av klimatförändringarna, men både beslutsfattare och företag tycks ha lättare att förstå klimatförändringarna och verkar ha svårt att ta till sig det komplexa kring biologisk mångfald.
Klimatförändringarna har i princip bara en mätindikator, koldioxidhalten, vilket gör det lätt att mäta och därmed jämföra. När det gäller biologisk mångfald är det mer mångfacetterat och det finns inte en enskild och därmed enkel mätindikator.
Enligt forskaren Susanne Arvidsson vid företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet bidrar skillnaden sannolikt till att företagen inte analyserar sitt beroende av biologisk mångfald.
Arvidsson presenterar sina slutsatser i den tvärvetenskapliga boken Europaperspektiv 2025 “Den nya geopolitiska kartan och EU:s vägval”. Hennes råd för att öka politikens och företagens åtgärder kring den biologiska mångfalden inriktas främst mot rutiner, mätning och enhetliga processer.
Alltså något som låter som en ökad byråkrati.
Det viktigaste rådet bör emellertid vara att företagen ska åläggas att kompetensutveckla sig kring tvillingkriserna. Det är ett råd som uppenbarligen också måste gälla politiker och andra beslutsfattare.
Trots att biologisk mångfald är komplext bör det vara lätt att förstå. Det är synligt och mer uppenbart på ett annat sätt än vad klimatförändringarna är. Minsta barn begriper att det behövs fler bin och andra pollinerare för att grönsaker och frukt ska kunna växa. Det märks om det inte längre nappar i sjön eller att man inte har sett igelkottar på ett tag. Eller när fjärilar lyser med sin frånvaro i försommarsolen.
När klimatförändringarna har blivit ett ideologiskt slagträ från ytterhögern både i Sverige och i andra länder kan det kanske vara klokt att lägga ett ökat fokus på biologisk mångfald under en tid.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) skjuter klimatproblemen framför sig. I stället skulle hon kunna lägga ett kraftfullt fokus på den biologiska mångfalden.
En ny forskningsstudie visar att platser där människan påverkar ger i snitt 20 procent färre arter jämfört med opåverkade platser. Pourmokhtari skulle kunna trycka på inom EU för att lyfta arbetet med den biologiska mångfalden för att bland annat ta fram mätmetoder.
Frågan är om hon är kapabel till det, ens om hon skulle få stöd av Tidökollegorna i SD.
Katarina Erlingson arbetar som ledarskribent vid Liberala Nyhetsbyrån.