Johanna Schreiber.
Sedan GDPR (dataskyddsförordningen) infördes i maj 2018 har många av Sveriges föräldrar suckat över att skolan inte längre delar ut fysiska klasslistor att hänga upp hemma på kylskåpet. Idrottsklubben får inte skicka ut ett mail med telefonnummer till andra föräldrar i pingis- eller hockeylaget.
Människor som vill kommunicera med personalen på äldreboenden uppmuntras att använda appar där foton, vardagsbetraktelser och annan information om deras närstående lagras.
Företag och kommuner har tvingats lägga enorma summor på att anlita jurister för att “GDPR-säkra” register och i många fall till och med förändra verksamheten.
Lagen, som skulle stärka medborgarnas integritet, har istället lett till att miljontals personuppgifter lagras i system som gång på gång visar sig vara osäkra. I flera fall har systemen också fortsatt att användas trots att de har blivit hackade.
Som exempel finns lärplattformen Vklass. Hösten 2022 läckte personuppgifter från 46 000 elever och 500 lärare i Göteborgs stad. Dessa låg sedan ute till försäljning på nätet. Trots detta används tjänsten fortfarande i såväl Göteborgs stad som i flera andra kommuner.
Nyligen avslöjade också Dagens Nyheter att betydligt fler personuppgifter än så – rörande hela 2 miljoner människor – har läckt ut från appen Sportadmin som främst används av idrottsföreningar.
Vi har alltså en lag som tvingar människor att använda dessa system, samtidigt som det gång på gång visar sig att de inte fungerar. Det är inte bara frustrerande för individen, utan också ett demokratiproblem eftersom medborgarna har rätt till sin integritet. Integritetsskyddet på plattformarna fungerar uppenbarligen inte.
Att skicka lappar fram och tillbaka mellan hem och skola, äldreboende och närstående, fotbollstränare och spelare kan kanske upplevas vara lika jobbigt som att jonglera fem olika appar. Att kommunicera med i en chattgrupp där man inte har en aning om vem numren tillhör, förutom att de är föräldrar till barnens klasskompisar är också jobbigt.
Men risken för att personnummer, diagnoser och annan högst privat information läcker ut till allmän beskådan är uppenbarligen betydligt lägre om den hanteras av riktiga människor istället för avancerade system.
Vissa saker var helt enkelt bättre och tryggare förr.
Johanna Schreiber är ledarskribent på LNB, Liberala Nyhetsbyrån.