Partisekreterare är kanske de allra viktigaste bland doldisarna som får politiken att gå runt. När partiledaren är ansiktet utåt för politiken, är partisekreteraren spindeln i nätet som får allt att fungera bakom kulisserna. Som stöttar när det blåser, får det organisatoriska att rulla som det ska och vet vem man ska ringa för att förankra ett förslag. De märks inte mest för utomstående, men deras arbete är oerhört viktigt för partierna.
En av konsekvenserna av den senaste tidens rockader i Liberalerna är att en ny partisekreterare tillträdde den 4 april. Hon heter Simona Mohamsson, och ersätter Jakob Olofsgård som avgick samma dag som jämställdhetsminister Paulina Brandberg för att återvända till arbetet som ordinarie riksdagsledamot (och sedan blev sjukskriven).
Det är inte en enkel uppgift hon tar på sig. Liberalerna står inför många utmaningar, den största av dem riksdagsspärren. Partiets interna liv är kanske inte lika turbulent som för några år sedan, men även om Mohamsson har att axla ett mer harmoniskt parti är det långt ifrån ett drömjobb. Liberalerna har ett hårt arbete framför sig till valdagen 2025, om partiet ska överleva.
Det är bara att kavla upp armarna.
Samtidigt är Mohamsson ett både spännande och klokt val för rollen. Hon är relativt ung, dock med ett långvarigt engagemang genom lokalpolitiken i hemstaden Göteborg och stor erfarenhet från ungdomsförbundet. När Romina Pourmokhtari, numera klimat- och miljöminister, blev ordförande för ungdomsförbundet LUF, var det henne och Mohamsson det stod mellan.
Mohamsson förlorade, men fortsatte sitt engagemang i partiet. Mest bekant är hon som tredjenamn på partiets lista inför EU-valet 2024, ett topplacering som dock inte räckte till en parlamentsplats i ett parti med ett mandat. Nu senast har hon arbetat med att ta fram partiets framtidsdokument “Vision Selma”.
Bland ungliberalerna, som de senaste åren varit bland moderpartiets tuffaste kritiker, inte minst på grund av samarbetet med SD, är hon ett val som fallit i god jord. Det kan borga för goda relationer som blir viktiga under ett valår – ungdomar tenderar att vara mer taggade på att tillbringa en sommar med att hänga upp affischer, nattkampanja och lappa brevlådor än etablerade vuxna med betald semester.
Dessutom är det ett styrkebesked för Liberalerna att man vårdar sina framtidsnamn. Att L trots allt har en talangpool att ösa ur är i sig ett styrkebesked för det kämpande partiet.
Hur Simona Mohamsson tacklar rollen återstår det att se, men valet inger hopp.
Än är det för sent att räkna ut Liberalerna.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån.