Riksdagsbeslutet förra året om att det på egen hand från 16 års ålder ska gå att ändra juridiskt kön utan någon som helst utredning, könsdysforidiagnos eller könsbekräftande kirurgi, var redan från början både ovetenskapligt och ansvarslöst.
Kön, som är en fråga om både biologi och sociologi och dessutom nära sammankopplat med de rättigheter och behov vi har i relation till olika myndigheter och vårdinstanser, är inget människor, och definitivt inte omyndiga, borde kunna ändra hur som helst.
Att byta juridiskt kön är något som inte bara påverkar individen utan hela samhället och som om det blir fel kan få allvarliga konsekvenser. Ändå röstades detta igenom. Med på tåget var inte minst Liberalerna som påstår sig både värna unga kvinnor med psykisk ohälsa och vilja beivra brott.
När Socialstyrelsen i dagarna presenterade sitt kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal, inför att lagen träder i kraft den 1 juli, blev det ännu mer uppenbart hur huvudlös den nya lagstiftningen är.
För att byta juridiskt kön ska det inte ens behövas ett fysiskt läkarbesök. Det går utmärkt att kontakta Kry eller annan doktor-app. Sjukvårdspersonalens uppgift är sedan att bekräfta att könsidentiteten enligt patienten inte stämmer överens med könet i folkbokföringen och kan antas vara oförändrad under överskådlig tid.
Man kan fråga sig vad överskådlig tid är för en 16-åring? Eller en 19-åring? Unga med ett icke färdigutvecklat konsekvenstänk, vilka dessutom i många fall har någon sorts autismspektrumdiagnos och inte sällan lider av psykisk ohälsa. 6 månader? 2 år?
Det ska därtill inte finnas någon begränsning för hur många gånger en individ ska kunna ändra sitt juridiska kön. Tvärtom heter det i kunskapsstödet att ”det finns ingen begränsning för hur många gånger en person kan ansöka om eller beviljas ändring av juridiskt kön. Om en person tidigare har ansökt eller ändrat sitt juridiska kön, en eller flera gånger, ska det i sig inte påverka din bedömning”.
Det är bara att gratulera alla skumma typer som vill byta personnummer med jämna mellanrum och därmed radera myndighetshistorik.
Att något sådant här har kunnat bli verklighet är helt orimligt.
I de fall människor lider av en allvarlig könsdysfori ska detta naturligtvis utredas och behandlas. Ett juridiskt könsbyte borde dock vara baserat på betydligt mer än en (tillfällig) känsla. Det borde vara en av de sista stegen i en könskorrigering. Risken är att den lag som nu införs kommer att drabba både enskilda och samhället negativt.
Våra politiker måste göra om och rätt.
Innan det är för sent.
Malin Lernfelt är skribent och chefredaktör för Liberala Nyhetsbyrån.