"Vi står inte för någon EU-skatt", förklarade Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg lite överrumplat, i förra veckans partiledardebatt i riksdagen. Statsminister Fredrik Reinfeldt hade just kommit på honom med att försöka gömma undan att S, i sin valplattform inför Europaparlamentsvalet, tagit ställning för en EU-skatt på finansiella transaktioner.
Det är synd att S inte vågar stå upp för ställningstagandet.
I stället för att, som både regeringen och S, dutta lite med skatten på snus, borde vi prata mycket mer om vilka skatter vi egentligen vill ha, och hur de ska tas ut.
Det finns nämligen goda argument för en skatt på finansiella transaktioner. Ibland avfärdas en sådan med att den skulle kasta grus i det ekonomiska maskineriet, men kanske är det precis vad en fartblind finanssektor behöver. Skatten skulle exempelvis kunna öka stabiliteten i världsekonomin genom att begränsa spekulativ så kallad robothandel. Det är något även de pensionssparare som Moderaterna beskriver som skattens förlorare skulle tjäna på i längden.
Samtidigt är det lätt att ta till sig motargumenten. En farhåga är att skatten skulle slå mot den ekonomiska utvecklingen i ett läge där stora delar av Europa är i ett desperat behov av tillväxt. Men framförallt är det långt ifrån säkert att skatten skulle få någon större effekt på den finansiella stabiliteten, så länge Storbritannien, med Londons stora finanssektor, säger blankt nej till att vara med.
Men det finns också anledning att ifrågasätta om det är rätt att ge EU beskattningsrätt. Att tanken på en transaktionsskatt fått bred uppslutning från både höger och vänster i Europaparlamentet, handlar bara delvis om en strävan efter ett stabilare finansiellt system. Det handlar lika mycket om parlamentarikernas önskan om att ha egna skatteintäkter att förfoga över. Det är lätt att se framför sig hur det, om proppen väl dras ur, kan leda till en explosion av EU-skatter.
Även om man är kritisk till tanken på att EU skulle få egen beskattningsrätt finns det dock skäl att önska sig mer av samarbete kring skattenivåerna och vilka skatter som ska tas ut. Eftersom vi har fri rörlighet mellan länderna i EU, är det rimligt att skatterna ligger på samma nivå när det gäller rörliga skattebaser, som kapital och företagsvinster. Annars riskerar vi att få en osund konkurrens som gör vissa typer av skatter omöjliga.
Att vi redan är där aktualiseras inte minst av den statliga utredningen Företagsskattekommittén, som inom kort kommer att föreslå ytterligare en sänkning av bolagsskatten, ett förslag som lär vara väl förankrat både inom regeringen och Socialdemokraterna. Om vi överhuvudtaget tycker det är rimligt att beskatta företagsvinster, bör vi gå i riktning mot en harmoniserad bolagsskatt i EU. Det är något vi borde prata om.