Finansminister Magdalena Andersson (S) i valrörelsen 2014. I sin jakt på medelklassröster fastnade Socialdemokraterna i en fördelningspolitiskt orimlig position om skatterna. Foto:

Hur vill ni reformera skatterna?

Ledare

Ordet skattereform har yttrats av ett antal politiker på senare år.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Många ogillar – var och en utifrån sina utgångspunkter – de många ändringarna och undantagen sedan den stora skattereformen 1989-90.

Men det blir svårare när partierna ska precisera hur de vill ha det. Vilka principer i beskattningen bör gälla? Vad är det i dag som hindrar att de upprätthålls? Hur ser vägen dit ut, på ett ungefär?

Här är det mest halvsvar.

”Centerpartiets utgångspunkt i skattepolitiken är att skatterna ska vara låga på det som är bra för samhället och högre på det som är skadligt för samhället”, skrev partiledaren Annie Lööf på DN Debatt 14 juni i år.

Det ska mycket till för att inte instämma i detta. Om det som är skadligt inte ska förbjudas är det klokt att med hjälp av skattepolitik minska dess förekomst. Exempelvis är skatter en del av politiken för att hålla nere alkoholkonsumtionen. Miljöskatter ska göra det kostsamt att förorena och släppa ut växthusgaser.

Men som utgångspunkt för hela skattepolitiken bär tanken inte långt. Syftet med att lägga hög skatt på det skadliga är ju att det skadliga ska minska och därmed ge mindre skatteintäkter. Därför räcker det inte att höja miljöskatter för att finansiera sänkta skatter på arbete – ett standardbudskap från flera partier – om man inte ska lämna stora hål i de offentliga finanserna. Det vore särskilt riskabelt under de kommande åren som kräver betydande utbyggnad av offentliga verksamheter som vård och äldreomsorg.

De egentliga utmaningarna i skattepolitiken handlar därför om att ha ett skattesystem som ger små effektivitetsförluster, inte snedvrider konkurrensen, inte ger gräddfiler till dem som kan tala för sig och inte gynnar dem som föds med silversked i mun på bekostnad av andra som anstränger sig.

Här finns det problem i dag. Trots att konsumtionsskatter inte påverkar ekonomin lika negativt som många andra skatter har det gjorts flera sänkningar av momsen, som den på mat och restaurangbesök. Samma sak med fastighetsskatten. Den är nu utformad så att folk med billiga hus betalar i regel en större andel av sin inkomst i skatt än de som bor i dyra villor, medan de som bygger nytt inte betalar något alls.

Den anställde läkaren och forskaren skattar bort mer än hälften av sin lönehöjning, medan många delägare i advokat- och revisionsbyråer kan med olika upplägg omvandla lön till utdelning och betala mycket lägre skatt.

Enkelt uttryckt är marginalskatten på lön, bolagsskatten och den samlade beskattningen av kapitalinkomster för hög, momsen och fastighetsskatten för låg, samtidigt som kryphålen för att undgå inkomstskatt är för enkla.

Liberalerna pekade för tre år sedan på delar av dessa problem när de föreslog en skattereform – vilka skatter som ska sänkas och vilka skatter och bidrag som kan höjas. Det var det mest ambitiösa inspelet i skattefrågan på länge från ett parti. Men det möttes inte med mer än positiva nickningar här och där, och sedan tystnad.

En förklaring kan vara partiernas bekvämlighet med gamla, trygga skiljelinjer i skattepolitiken, som befästs av blocktänkandet. En annan kan vara en ovilja att blotta sig för angrepp från en kombination av politiska opponenter och inflytelserika särintressen.

Men det är nödvändigt att politikerna visar korten. En skattereform blir svårare att genomföra om allmänheten inte förbereds.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

CenterpartietLiberalernaInrikespolitikLedareskatter
Relaterat