Sidan av Gotland där allt Almedalsmingel saknas. Cementfabriken i Slite. Foto:

Gotland har två sidor

Ledare

Almedalen ligger förstås inte i Slite. Det är skillnad på Turistgotland och Industrigotland.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

De som åker till Visby den här veckan ser som regel inget av Slite på öns andra sida.

I Slite skulle de annars kunna sätta sig in i en fråga som är gemensam för Sörmland, Gotland och Norrbotten. Där finns industrier som skiljer sig från merparten av Sveriges övriga industri.

I flertalet branscher har oljeberoendet i stort sett försvunnit. Skogsindustrin är till stor del självförsörjande och använder bioenergi. Elektriciteten som driver det mesta i industrin kommer – än så länge – från det mest klimatvänliga elsystem som något industriland har. Vattenkraft och kärnkraft ger en elförsörjning som till ytterst liten del kommer från kol, olja och fossilgas.

Enstaka branscher av större betydelse avviker, då de har stora processindustrier där hittills användbar teknik kräver fossila bränslen: Så är det med stålverk i Sörmland och Norrbotten samt cementindustrin, där huvudorten i Sverige finns på den sida av Gotland Almedalsbesökarna inte ser.

Först med stålföretaget SSAB och nu med Cementa har Vattenfall enats om att försöka utveckla industriella processer som bygger på el, inte på fossil förbränning. Precis som med eldrift av bilar är det en logisk idé. En bilmotor har mycket god verkningsgrad. I den mån batterierna blir bättre och det finns riklig tillförsel av elektricitet kan en av de större klimatskadliga utsläppskällorna elimineras.

Framställning av cement ur kalksten är mycket energikrävande, Cementa ensamt lär svara för omkring fem procent av alla koldioxidutsläpp från produktion i Sverige – trots en process som i fråga om utsläpp per ton uppges ligga omkring 15 procent bättre är medelvärdet för världens cementtillverkare. Om Sverige skulle närma sig nettoutsläpp som blir noll, och ett av stegen dit blir att Cementa stängs, så ökar de globala utsläppen genom användning av cement från mer klimatskadliga fabriker.

Svaret kan vara en produktionsprocess som bygger på elektricitet. Men problemet blir då detsamma som med elbilar på vägarna och med stålverken i Sörmland och Norrbotten. Stänger man av de kraftverk som behövs, utan att bygga några nya med mycket stor kapacitet, kommer det hela att spricka. En stabil elförsörjning utan kol eller gaseldning blir omöjlig.

Tanken i det andra projektet är att använda vätgas i stället för kol för att få bort syret ur järnmalmen och framställa stål. I stället för koldioxid ut i luften blir det då vatten. Vätgasen kräver elektrolys av vatten, med en beräknad elåtgång motsvarande bortåt en tredjedel av leveranserna från Sveriges kärnkraft före stängningen av fyra reaktorer i Småland och Halland.

En cementfabrik är liksom ett stålverk en processindustri med kontinuerlig drift hela dygnet och hela året. Den behöver elsystemets förmåga att klara baslasten. Den kan inte reglera produktionstakten efter variationer i vindar eller solstrålning. På Gotland behöver den dessutom försörjas antingen med kraftverk på ön eller med stor kapacitet i kablar från fastlandet.

Det är lovvärt att ta fram teknik där stora mängder fossil energi i trafik eller industri ersätts med elkraft. Men det går inte ihop med mål där nollutsläpp netto av klimatgaser ska genomföras under restriktionen att all el ska vara "förnybar" – ett kodspråk för att all kärnkraft ska försvinna.

En energipolitik bara för Almedalssidan av Gotland räcker inte. Industrisidan av Gotland – och av Sverige – ska också fungera, och kommer då att behöva åtskilligt med elektricitet.

Läs mer om dessa ämnen

OxelösundEnergiIndustriLedare