Jag fick förmĂ„nen att Ă„ka pĂ„ en studieresa för journalister till EU-parlamentet i Strasbourg i Frankrike förra hösten i samband med att parlamentet hade ett av sina plenarsessioner. Syftet med dessa studieresor Ă€r att vi journalister ska fĂ„ lĂ€ra oss mer om denna tunga, men viktiga, institution. För handen pĂ„ hjĂ€rtat, mina EU-kunskaper var rĂ€tt begrĂ€nsade och intresset för dessa frĂ„gor var ganska svala. Och jag Ă€r inte unik â intresset för EU Ă€r lĂ„gt hos mĂ„nga svenskar.
Efter att ha kommit fram till EU-parlamentets enorma byggnader, genomgÄtt en rigorös sÀkerhetskontroll och hÀmtat ut min pressbadge sammanstrÄlade vÄr lilla svenska journalistgrupp och vi fick oss en duvning i EU-kunskaper, saker och faktum som jag i vissa fall redan visste men ocksÄ saker som jag inte hade en aning om.
EU-parlamentet i Strasbourg Àr gigantiskt. TÀnk dig riksdagshuset i Stockholm uppumpat flera hundra gÄnger. Och vid cirka tolv tillfÀllen per Är uppstÄr en enorm flyttcirkus nÀr parlamentets verksamhet flyttas rent fysiskt frÄn Bryssel till Strasbourg för plenarsessionerna och sedan tillbaka. Det gÄr lastbilstransporter mellan stÀderna med material. Parlamentariker, tusentals anstÀllda och andra mÄste transportera sig till Strasbourg och det uppstÄr stora kostnader för resor och hotellövernattningar. I samband med att parlamentet sammantrÀder i Strasbourg stiger priserna pÄ hotellrum kraftigt och det kan till och med vara svÄrt att hitta inkvartering, nÄgot jag sjÀlv fick erfara.
Hur Àr det dÄ med oss svenskar och vÄrt svala intresse för EU? Jag insÄg skillnaden mellan Sverige och mÄnga andra EU-lÀnder nÀr jag sÄg den samlade presskÄren i parlamentets presskafé. Det fullkomligt kryllade av journalister frÄn bland annat Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien.
NÀr deras parlamentariker visade sig framför dessa journalister sÄ smattrade kamerorna och fotoblixtarna tÀnde rummet. Reportrar ropade ut frÄgor i mun pÄ varandra. Parlamentarikerna frÄn dessa stora EU-lÀnder Àr vÀlkÀnda i sina hemlÀnder och hÄrdbevakas av pressen. Intresset för EU Àr betydligt hetare Àn i Sverige.
De svenska parlamentarikerna dÀremot möttes inte av nÄgon mÄnghövdad presskÄr. Nej, faktum var att vÄr lilla studiegrupp om cirka fem deltagare, mestadels frÄn lokala tidningar, i stort sett var de enda svenska journalister som var pÄ plats under denna sammantrÀdesvecka. SÄ nÀr vi fick möta dem alla, parti för parti, under en dag kÀndes de svenska representanterna nÀstan svÀltfödda pÄ uppmÀrksamhet och frÄgor.
Jovisst kÀnde jag igen Tomas Tobé, Alice Bah Kuhnke och före detta kÀndismeteorologen PÀr Holmgren sedan tidigare, men mÄnga andra svenska parlamentariker var enbart namn som jag hade lÀst. Och pÄ presstrÀffarna blev det stundtals pinsamt tyst. För vad stÀller man för spÀnnande, spontana och aktuella EU-frÄgor till en för mig helt okÀnd EU-parlamentariker oavsett om den Àr vÀnsterpartist, Sverigedemokrat eller liberal?
Den 9 juni ska vi gÄ till valurnorna i Sverige och vÀlja vÄra representanter i EU. Sverige har, trots ett deltagande pÄ 55,27 procent i senaste valet, ett relativt högt valdeltagande om vi jÀmför med andra EU-medlemsstater. Men vi Àr lÄngt ifrÄn bÀst i klassen.
Jag kĂ€nner mig i alla fall betydligt mer pĂ„lĂ€st och insatt nĂ€r jag ska lĂ€gga min röst pĂ„ söndag. Jag har börjat bry mig mer om EU-frĂ„gor dessutom. Det borde fler svenskar göra. För varje beslut som fattas i Strasbourg och i Bryssel pĂ„verkar oss pĂ„ det ena eller andra sĂ€ttet â Ă€ven om det Ă€r lĂ„ngt rent avstĂ„ndsmĂ€ssigt frĂ„n Katrineholm.
AnvĂ€nd din röstrĂ€tt â det Ă€r bĂ„de en plikt och en skyldighet för oss alla som vĂ€rnar om demokratin och vill leva i ett fritt Europa.
Andreas Johansson-Lindhe Àr reporter pÄ tidningen