NÀr den sÄ kallade styrutredningen presenterades Är 2007 konstaterade utredaren pÄ DN Debatt (6/11 -07) att förvaltningspolitiken befann sig i debattskugga. Vilka medel för att styra förvaltningen som politiken ska ha och hur de ska anvÀndas var en debatt för en "central tjÀnstemannaelit".
Det var innan begreppet New Public Management, NPM, slog igenom pÄ allvar pÄ kultur- och ledarsidor. Plötsligt blev fanatiskt mÀtande, frenetisk dokumentation och skeva incitamentsstrukturer populÀra förklaringar pÄ vad som konkret brister i vÀlfÀrden.
Exempel pÄ nÀr NPM-relaterad styrning fÄtt olyckliga effekter saknas inte, men mer sÀllsynt Àr exempel pÄ dess förtjÀnster. I en nyslÀppt Timbro-rapport, författad av Gabriel Heller Sahlgren och Nima Sanandaji, lyfts kvantitativ forskning om effekter av NPM-inspirerade reformer. Och mÄnga av studierna, sÄvÀl svenska som internationella, visar pÄ positiva effekter. För tillitsbaserad styrning, som lanserats av regeringen som nÀsta styrningsparadigm, hittar man ett lÄngt skralare utbud av empiri.
Att system med grund i New Public Management kan utformas pÄ vitt skilda sÀtt, som rapportförfattarna pÄpekar, pÄverkar utfallet. DÀrmed kan Àven brister rÀttas till utan att man helt förkastar systemet.
Det blir sÀllan som man tÀnkt sig, och reformer fÄr ofta oanade konsekvenser som ibland överskuggar skÀlet till att reformerna infördes frÄn första början. Men NPM var ett försök att fÄ kontroll över en offentlig sektor som svÀllde, dÀr produktiviteten och effektiviteten var lÄg och dÀr en starkt toppstyrd styrning varit norm.
NPM var inte det första försöket att rÄ pÄ det, men 1970-talets försök med programbudgetering och mÄlstyrning blev utskÀllt dÄ "det visade sig svÄrt att ge tydliga och tillrÀckligt styrande mÄl".
Och finanskrisen i början av 1990-talet skapade incitament att hĂ„lla i slantarna och effektivisera. Intressant nog pĂ„minde argumentationen dĂ„ â "man litar mer pĂ„ de anstĂ€lldas omdöme och förmĂ„ga" hette det i en ledare i DN 1994 â om det som nu anförs om tillitsbaserad styrning, som ska Ă„terge makten till professionen.
Ăr tillitsreformen dĂ„ ett sĂ„ radikalt paradigmskifte? Louise Brinselius, tidigare forskningsledare i Tillitsdelegationen, skriver pĂ„ Twitter: "Tillitsbaserad styrning och ledning (TSL) Ă€r endast motsatsen till NPM om NPM [jĂ€mstĂ€lls med] detaljstyrning."
Det synsÀttet Àr kanske en besvikelse för de mer vÀnsterorienterade kritikerna av NPM, men troligen Àr detaljstyrningen en punkt dÀr mÄnga kan enas om att problem finns. Att kraven för exakt hur ett arbete ska utföras Àr lÄngtgÄende i dag och nÀrmast paragrafrytteri framförs Àven i Timbros rapport.
Det innebÀr dock inte att inget bör mÀtas eller dokumenteras. Skattefinanseriad verksamhet behöver utvÀrderas. Annars har varken politik, medborgare eller journalister nÄgon direkt insyn i hur verksamheterna fungerar.
NÀr pendeln svÀngt frÄn okontrollerad offentlig sektor mot övernitisk byrÄkratisk styrning har NPM gjorts till boven i dramat. Sanningen Àr nog snarare att alla sÀtt att styra en stor offentlig sektor kommer att ha sina problem. Att rÀtta till dem med mindre justeringar Àr förmodligen mer effektivt Àn att slunga tillbaka pendeln i den andra riktningen.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist Àr fristÄende liberal skribent.