Dagens Ryssland styrs av en despotisk regim som hotar med och aktivt agerar för att utvidga sitt territorium pÄ fria staters bekostnad. Det Àr ett hot mot freden, vÀrldsordningen och den demokratiska utvecklingen i Europa och vÀrlden. Det Àr det tyngsta argumentet för ett svenskt Nato-medlemskap. Gemenskap ger starkare skydd.
Hotet Àr etablerat över lÀngre tid, alltsÄ inget som uppkommit över en natt. Regimens propaganda om det storryska, om det hotfulla vÀst och den mycket mÄlmedvetna omskrivningen av för Ryssland besvÀrande historiska hÀndelser, har pÄgÄtt lÀnge. Mycket var uppenbart, lÄngt före det fullskaliga anfallskriget mot Ukraina den 24 februari. Men det var dÄ som den stora hotbilden, utöver invasionen av ukrainska Donbass och Krim, blev till ett mer fullskaligt anfallskrig.
Den ryska regimens invasion av Georgien 2008, följt 2014 av ockupationen av Krimhalvön och det regionalt begrĂ€nsade kriget i Donbass-omrĂ„det kom under 2010-talet att Ă€ndra flera partiers syn pĂ„ sĂ€kerhetspolitiken. 2009 tog Centerpartiet beslut om att âförutsĂ€ttningslöstâ utreda ett möjligt medlemskap i försvarsalliansen Nato, dĂ„ i skuggan av Georgien-kriget. I september 2015 kom sedan CenterstĂ€mmans formella beslut att föresprĂ„ka ett medlemskap. I samma veva skedde en förflyttning ocksĂ„ inom Kristdemokraterna. Processen frĂ„n utredning till ett ja till försvarsalliansen pĂ„börjades 2013 och beslutet togs sedan i oktober 2015.
I sju Ärs tid har Sverige alltsÄ haft fyra partier som argumenterat för ett Natomedlemskap, detta eftersom Moderaterna och Liberalerna sedan tidigare var för. Den vÀxande hotbilden frÄn Ryssland har Äterkommande diskuterats och konstaterats. Den svenska försvarspolitiken, Àven under de senaste socialdemokratiska regeringarna, har stegvis genomgÄtt ett nÀrmande till Nato i det praktiska. Men Nej till Nato-parollerna har, trots det, anvÀnts lÄngt bortom sitt bÀst före-datum i vÄr tid.
Den kritik som nu förs fram mot vÄrens snabba process och tidsrymden för debatt om Natomedlemskap handlar alltsÄ i första hand om Socialdemokraternas helomvÀndning. Möjligen Àven om Sverigedemokraternas, som ju tidigare i vÄr svÀngde pÄ en femöring, nÀr ledningen krÀvde det.
PÄ mÄndagen höll riksdagen sin formella Nato-debatt, kvÀllen före hade Socialdemokraterna formellt meddelat sitt ja till Natomedlemskap. Sedan tog regeringen det formella beslutet att ansöka. Sverige och Finland gör nu sÀllskap, drar samma slutsatser och ser samma behov. Det svenska NatomotstÄndet i riksdagen Àr mer ljudligt Àn det finlÀndska. Och det lÀr fortsÀtta att luftas i debatten av den traditionalistiska vÀnsterpartismen och det pacifistiska Miljöpartiet, om Àn utan egna rimliga lösningar.
Tiden mellan ansökan och ett formellt medlemskap Ă€r en tid av sĂ€kerhetspolitisk osĂ€kerhet. Det kan ta upp till ett Ă„r, sade utrikesminister Ann Linde (S) pĂ„ söndagen. Ăven om Ryssland har gĂ„tt ned sig rejĂ€lt i den ukrainska leran har Putin-regimen inte helt slut pĂ„ tĂ€nder. Att störa den finsk-svenska Nato-processen kan göras pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. Allt behöver inte ske med trupp och vapensystem. I en sĂ„ kallad grĂ„zonsproblematik kan den finsk-svenska processen försvĂ„ras. Allt frĂ„n sabotage och hacker-attacker mot kĂ€nsliga och vitala samhĂ€llsfunktioner till olika försök att uppvigla, sprida misstro och förstĂ€rka motsĂ€ttningar ingĂ„r i den destruktiva verktygslĂ„dan.
Den tid som vÀntar krÀver inte bara en stor vaksamhet frÄn försvarsmakt och sÀkerhetspolis, utan ocksÄ frÄn allmÀnhetens sida. Det Àr inte bara sÄ att en svensk tiger, den har ögon och öron öppna ocksÄ.
Olof Jonmyren Àr politisk redaktör pÄ Södermanlands Nyheter (c).