Förslaget till översiktsplan– del staden – har tagits väl emot av Katrineholmsborna. Och av länsstyrelsen som hjälper kommunen förbi lagen.
Kommunens samhällsbyggnadsförvaltning med projektledaren Sara Eresund i spetsen har nu sammanställt synpunkterna som har kommit in på översiktsplanen. Inte mindre än 64 yttranden, varav 38 från enskilda kommuninvånare, har kommit in under tiden som förslaget var utställt. Det får anses som en god respons.
Men det är nu inte så konstigt. Redan från början har kommunen ansträngt sig för att få med kommuninvånarna i processen, vilket säkerligen har ökat intresset för förslaget och viljan att påverka. Det är positivt och får förhoppningsvis till följd att allmänhetens intresse för vad kommunens styrande håller på med ökar även på sikt.
Det som både fascinerar och förbryllar är emellertid länsstyrelsens reaktion på förslaget. Länsstyrelsen konstaterar att översiktsplanen inte är en översiktsplan eftersom den inte omfattar hela kommunen. Förslaget uppfyller därmed inte vad lagen stadgar.
Länsstyrelsen är emellertid välvillig och tipsar kommunen om hur den ska kunna kringgå lagens bokstav. Om kommunen tar fram en "översiktlig översiktsplan" där landsbygden mycket löst knyts till planens del som omfattar staden – ja, då kan det framtagna förslaget antas som en fördjupning.
När sedan översiktsplanearbetet för landsbygden arbetas fram, så blir det en annan fördjupning och vips har kommunen kringgått lagen och fått en översiktsplan i form av två, kanske fler, fördjupningar.
Så här kan det tydligen gå till när länsstyrelsens tjänstemän har satt på sig sina välvilliga glasögon. I många andra fall följer länsstyrelsen i sina yttranden lagens bokstäver till punkt och pricka, utan förslag till hur ett ärende ska kunna få en smidig lösning. Detta leder i sin tur inte sällan till överklagningar och fördröjningar – och naturligtvis ökade samhällskostnader – innan ett ärende kan avslutas.
Det är förstås glädjande att länsstyrelse och kommun smidigt kan samarbeta i planfrågor genom att hjälpa varandra att kringgå vad lagen stadgar. Men frågan måste då ställas om lagstiftningen verkligen är relevant.
Det finns en lång rad lagar som reglerar vad som får göras och hur saker och ting ska göras. Men det är en lagstiftning som inte får några konsekvenser för dem som bryter mot paragraferna. Och det är alldeles uppenbart att det även är möjligt för den övergripande granskande myndigheten att lotsa underlydande instanser förbi lagstiftningens uppsatta hinder.
Om detta påverkar allmänhetens rättsuppfattning återstår att se. Men för en del kan det säkert kännas provocerande att lagen kan kringgås så enkelt i vissa fall, medan det i andra inte ens går att få förståelse för en annan uppfattning än den som länsstyrelsen anser vara den enda rätta.