Skifta fokus från klasstorlekar till hur lärarnas kompetens kan stärkas. Foto:

Fem punkter för en bättre skola

Ledare

Vi vet minst två saker om den svenska grundskolan.

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Den första är att resultaten och likvärdigheten behöver förbättras. Den andra att den törstar efter stabilitet och arbetsro – inte tvära kast och nya direktiv så fort det blir regeringsskifte. Dessutom vet de flesta politiker vad som bör göras och att det behöver ske i en bredare uppgörelse över blockgränsen för att hålla över tid.

Därför finns det ett löfte som partierna i den breda mitten borde ge inför valet: Tillsätta en grå parlamentarisk utredning, där skolans ramverk för en överskådlig framtid tar form. Utgångspunkterna bör vara att skolan ska ha ett tydligt fokus på kunskap, vara likvärdig i hela landet och lära eleverna vikten av flit och bildning.

För att nå dit krävs fem saker.

För det första: Renodla skolans uppdrag.

Det är populärt att föreslå ytterligare saker som skolan ska lära ut, som programmering, arbetsmarknadskunskap, livskunskap och värdegrunder. Det är mindre populärt att slå ett slag för att något ska bort – alternativt att läroplanen ska utökas i form av längre skoldagar eller färre lov.

Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan, föreslog nyligen att man ska pröva om vissa ämnen har samma relevans som förr, vilket är på sin plats eftersom vi inte bara kan fylla på i kursplanerna, utan i så fall även måste ta bort. Därför bör frågeställningen vad som ska vara kvar, slopas och läggas till, genomsyra genomgången av samtliga ämnen och moment.

För det andra: Ange tydligt vad eleverna ska lära sig i varje ämne i varje årskurs. Ställ tydliga krav på uppföljning samt på åtgärdsplaner och tidiga insatser så fort någon halkar efter. Att det mesta av det särskilda stödet ges i årskurs nio och inte, som i Finland, i lågstadiet är feltänkt.

För det tredje: Lägg ner diskussionen om det fria skolvalet och vinster i välfärden, som tar onödigt utrymme i debatten och skapar osäkerhet hos välfärdsföretagen.

Alla vet att det fria skolvalet är här för att stanna, att föräldrar och elever som väljer friskolor gör det av fri vilja och att få finner sig i att inte kunna välja bort alternativ som de är missnöjda med. Om den valda skolan sedan går med vinst, drivs av en stiftelse eller är kommunal är oväsentligt så länge den levererar god utbildning. Gör den inte det ska den stängas betydligt snabbare än i dag, oavsett huvudman.

Det man dock bör göra är att se över vilka kriterier som ska gälla för urvalet till populära skolor – ibland kan lottning vara mest rättvist – och intresseanmälningarna bör ske till kommunen, inte till den enskilda skolan.

För det fjärde: Använd resurserna effektivt.

I en läsvärd intervju med Dagens Samhälle (17/8-2017) slog Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson fast att skolan inte lider brist på pengar. ”Det satsas redan väldigt mycket pengar på skolan”, säger han.

Däremot saknas ett tydligt fokus på elevernas lärande, uppföljningar och personligt ansvarstagande och han menar att skolväsendet behöver föra mer diskussioner om vad skolorna gör med de resurser de har. Han erkänner även, utan omsvep, att en hel del av det som skolan gör skulle kunna göras bättre med befintliga resurser.

För det femte: Skifta fokus från klasstorlekar till hur lärarnas kompetens kan stärkas.

Att minska antalet elever per klass är dyrt samtidigt som det i regel inte höjer resultaten nämnvärt, bland annat eftersom det inte växer utbildade lärare på träd som väntar på att ta plats i klassrummen. Det leder till att eleverna som undervisas av de nya lärarna riskerar att få sämre undervisning än om de gått i en större klass med en rutinerad lärare.

Därför är det bättre att lägga resurserna på att stärka lärarnas kompetens och se till att saker runt omkring, som elevhälsa och frånvaroutredningar, sköts av annan personal. I samma veva bör det även göras en plan för hur de bästa lärarna ska motiveras att söka tjänster i skolorna med störst utmaningar.

Ovanstående vore något för Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna att lova i ett gemensamt utspel veckan före valet. Det trumfar såväl KD:s genusstrid som Socialdemokraternas familjevecka.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

Ämne/Val2018InrikespolitikLedareskola och utbildning
Relaterat