Sveriges baltiska grannländer Lettland och Litauen släcker ner de statliga ryska nyhetssändningarna. Länderna har tröttnat på Rysslands förvrängda rapportering om händelseförloppet i Ukraina och den ryska propagandan.
Estlands högerliberala kulturminister Urve Tiidus föreslår i sin tur att de baltiska länderna ska etablera en gemensam ryskspråkig TV-kanal. Vid regeringsombildningen i mars fick Estland sin första ryskspråkiga minister sedan Sovjettiden, och Lettland och Litauens mer hårdföra linje anses kontraproduktiv.
Diskussionen om de ryska nyhetssändningarna är ett dagsaktuellt exempel på hur Rysslands annektering av Krim påverkar Baltikum. De baltiska länderna är tre självständiga stater med olika förutsättningar, men delar en gemensam historia av ryskt inflytande och förtryck.
När Henrik Landerholm, Sveriges ambassadör i Riga och bror till försvarsminister Karin Enström (M), i veckan besökte Folk och Försvars seminarium 1989-2014: En parentes i kalla kriget?, konstaterade han att åtta av tio letter förstår ryska. Drygt en tredjedel av Lettlands två miljoner invånare är etniska ryssar; av dessa saknar ungefär 300 000 lettiskt medborgarskap.
Icke-medborgarnas begränsade politiska inflytande har bland annat kritiserats av Europarådet. Samtidigt blir det lettiska samhället allt mer integrerat och många gifter sig över språkgränserna. Att tala om en pågående Balkanisering är att underskatta stabiliteten i Baltikum. Däremot för Vladimir Putins aggressionspolitik upp historiska oförrätter till ytan, inte minst i Lettland som var den strategiskt viktigaste av de baltiska Sovjetrepublikerna.
Proryska demonstrationer, som stödjer Kremls folkrättsvidriga invasion av Krim, har redan arrangerats i Riga. Ytterligare demonstrationer är planerade och det ryska högtidlighållande av segerdagen den 9 maj, som i Baltikum symboliserar början på nästan 50 års kommunistisk diktatur, bedöms som ett riskdatum.
Relationerna kompliceras av att de baltiska handelsförbindelserna är beroende av Ryssland. Estland, Lettland och Litauen kommer att drabbas av de internationella sanktionerna mot Ryssland, men är sedan mer än ett decennium tillbaka politiskt förankrade i det västliga samarbetet. Till skillnad från i Ukraina utgör EU- och Nato-medlemskapen en skyddsvall mot Kremls destabiliseringsvilja.
Den tilltagande osäkerheten kommer ändå att prägla Sveriges närområde i många år framöver. Östersjön utgör en skarp konfliktlinje och på onsdagen meddelade Litauens försvarsminister Juozas Olekas att åtta nya jaktplan från Nato ska börja patrullera luftrummet över Baltikum. Det är symboliskt för den rådande stämningen att borgmästaren i Liepaja, den lettiska hamnstaden drygt 25 mil från den ryska exklaven Kaliningrad, erbjuder Nato stadens flottbas. Perioden 1989 till 2014 kan mycket väl vara en parantes i kalla kriget.