Politiker kan vara publikdragare. I årets nyårsrevyer skojas det med våra politiker och det verkar de inte ha något emot. Att bli föremål för ett eller några skämt blir en sorts bekräftelse.
Traditionen är stark. Och till traditionen i och med nyårsrevyer hör att ta upp något som våra politiker har gjort. Det kan handla om politiker på riksplanet, men i de lokala nyårsrevyerna är det förstås de lokala politikerna som gisslas och skojas med.
Och nog finns det gott om uppslag som kan förvandlas till roligheter. Under ett år svarar våra ledande politiker för en hel del uttalanden och åtgärder som är tacksamma för sketchförfattarna. För de politiker som blir föremål för denna uppmärksamhet är det nog i grunden smickrande. En del av politikernas uppgifter är ju att synas och att vara "kända". Därför är nog uppmärksamheten som ges i nyårsrevyerna rent smickrande.
Som alltid finns det flera aspekter som kan belysas i samband med detta. En sådan är hur den politiska debatten förs. När kommunfullmäktige i våra kommuner sammanträder så är allmänheten mer än välkommen dit för att ta del av debatten – i den mån det förekommer någon sådan.
Åhörarna är lätt räknade. Inte heller är det särskilt många som följer kommunernas direktsändningar av mötena eller Kurirens direktrapportering från dem. Det kan bero på att debatterna sällan blir särskilt roliga att lyssna till såvida inte man är specialintresserad av politik i allmänhet eller en speciell fråga i synnerhet.
Det är väl dokumenterat att allmänhetens intresse för politik är större än vad som visas av antalet besökare på fullmäktigemötena. Det är för övrigt samma fenomen som visas inom kyrkan: betydligt fler människor bekänner sig till en trosuppfattning än vad som visas av antalet kyrkobesökare.
Så vad gör man för att stimulera intresset? Med utgångspunkt från nyårsrevyerna skulle en åtgärd kunna vara att försöka få in mer humor i debatterna. Lite grann som det var en gång på riksplanet när Tage Erlander och Bertil Ohlin debatterade. En debatt som bjöd på skärpa, underfundigheter och humor.
Nu är det ingen som förväntar sig att Göran Dahlström, Lars Härnström och Ewa Callhammar i ett slag ska förvandlas till några lustigkurrar, som förvandlar fullmäktigemötena till ståuppshower. Men nog finns det gott om tillfällen när utrymme ges att släppa prestigen och med en smula självdistans kunna yttra något roligt. Självklart utan att göra sig lustig på någon annans bekostnad.
Det vore förmodligen välgörande för alla parter om politiken lättas upp. Det skulle öka det politiska intresset och troligen bidra till att öka politikernas popularitet och – trovärdighet. En förändring i den här riktningen inträffar inte plötsligt och blir permanent. Men en utveckling åt det hållet skulle vara välkommen under detta valår.