Total härdsmälta. Det är den enda möjliga beskrivningen av torsdagens presentation av försvarsberedningens slutrapport “Försvaret av Sverige – starkare försvar under en orolig tid".
Det hela började med en rak höger från beredningens ordförande Cecilia Widegren (M), gentemot både de närvarande journalisterna och Socialdemokraterna. Fredrik Furtenbach, inrikeschef på Ekot, twittrade: “Historiskt usel pressträff med försvarsberedningen nyss, i Sovjetstil. Bara M fick tala och inga offentliga pressfrågor." En protestlista skickades runt bland de närvarande journalisterna.
Det var dock inte under Widegrens värdighet att avsluta presskonferensen med att attackera Socialdemokraterna och Stefan Löfven för att de krävt höjningar av försvarsanslagen och betett sig oansvarigt. Höjningar som Löfven redan på morgonen backade ifrån. Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S), som inte var med vid podiet och därmed inte kunde replikera, kallade med rätta Widegrens påhopp för oacceptabelt. Till och med ett par av alliansledamöterna vred på sig när Widegren offrade trovärdighet till förmån för politisk överlevnad efter sitt misslyckande med att leda en enig beredning i hamn.
Det var ett onödigt påhopp eftersom beredningen i stort sett är överens i själva sakfrågan. Rysslands agerande i Ukraina gör vårt närområde till en mer osäker plats. Försvaret behöver ökade anslag och möjligheter att utföra sin grunduppgift: att skydda riket. Detta ska bland annat åstadkommas med ett tiotal nya Jas-plan, fem ubåtar och ett nytt mobilt luftvärn.
Men djävulen bor som bekant i detaljerna, och alliansens egen försvarspolitik fortsätter att vara ofinansierad och dubbeltydig. Fortfarande gäller regeringsbeslutet där 500 miljoner ska sparas på personalsidan, och fortfarande gäller finansminister Anders Borgs sparbeting på cirka 100 miljoner kronor per år fram till 2018.
Och alliansen underminerade försvarsberedningen för flera veckor sedan med sitt utspel om 5,5 miljarder kronor i höjda försvarsanslag. Till och med Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman underkände under torsdagen de aviserade 5,5 miljarderna som otillräckliga.
Nämn dock det som inte kan bli värre: i helgen riskerar folkomröstningen i Schweiz att försätta hela Jas-projektet i gungning, och därmed försvarets ekonomi.
Tydligt är också att det var olämpligt av försvarsminister Karin Enström (M) att beställa rapporten till ett valår. Varken regeringen eller oppositionen har varit uppgiften mogen att undvika politisering av rikets säkerhet. Att försvarets trovärdighet blir en valfråga är djupt olyckligt. Ansvarstagande är nämligen inte bara att ha rätt, utan att agera rätt. Sveriges försvar fortsätter därmed att vara ett politiskt råttbo.