När statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sa att arbetslösheten är låg bland etniska svenskar mitt i livet blev det ramaskri. Det betyder inte att han inte har rätt. Bland Reinfeldt och hans inrikes födda generationskamrater är arbetslösheten i princip försumbar. Så är inte fallet för andra befolkningsgrupper, vilket var vad statsministern försökte berätta.
Arbetslösheten bland utrikes födda är mer än dubbelt så hög än bland inrikes födda, vilket den liberala nationalekonomen Andreas Bergh, i det senaste numret av Ekonomisk Debatt, förklarar med små löneskillnader, strikt anställningstrygghet och ett relativt generöst socialt skyddsnät. I klartext betyder det att de svenska kollektivavtalen och det förhållandevis höga socialbidraget håller uppe lönerna för okvalificerad arbetskraft, vilket gör att de som inte är tillräckligt produktiva för att nå upp till Sveriges internationellt sett höga lägstalöner stängs ute från arbetsmarknaden. Priset för låg inkomstspridning är alltså hög arbetslöshet, eftersom grupper som skulle ha kunnat få jobb till lägre löner eller andra villkor inte får jobb över huvud taget.
Rent ekonomiskt är det således lätt att dra slutsatsen att lägstalönerna bör sänkas. Däremot är det högst tveksamt ur social synvinkel. Dels finns det en risk att det utvecklas en grupp av vad man i USA kallar för working poor, alltså människor som jobbar men som ändå hamnar under fattigdomsstrecket. Dels minskar arbetsgivarnas incitament för teknikutveckling om tillgången på billig arbetskraft är god. Dessutom finns det ett egenvärde med att även arbetslösa har en acceptabel levnadsstandard, inte minst för att människor med små inkomster använder en stor del av sin inkomst till konsumtion, och politiskt är det svårt att gå till val på ökade inkomstskillnader, eftersom tre av fyra svenskar anser att löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper redan är för stora och alltså hellre ser en utveckling i motsatt riktning.
Sist men inte minst är det värt att nämna att Andreas Berghs undersökning pekar på att länder där utrikes födda i stor utsträckning har jobb, är samma länder som har hög förvärvsfrekvens bland inrikes födda och vice versa. Därmed avlivas ännu en gång den seglivade myten att invandrare tar jobb från infödda.
Det tål att upprepas både en och två gånger, särskilt inför höstens riksdagsval. Både Socialdemokraterna och deras fackliga gren LO går populistiskt till val på att skruva tillbaka klockan och minska arbetskraftsinvandringen. Trots att all forskning tyder på att sådana reformer bara har förlorare.