Så hamnade korten på bordet. Den svaga ekonomiska återhämtningen bedöms som tillräckligt stark för att kunna lägga en procent av BNP i ladan. För att nå överskottsmålet föreslår det moderatstyrda finansdepartementet åtgärder på nästan nio miljarder kronor per år under nästa mandatperiod.
Att finansminister Anders Borg är svag för punktskatter är välkänt. Ambitionen att fylla statskassan med cirka fyra miljarder genom en höjning av tobaks- och alkoholskatten var aviserad sedan tidigare. Och den föreslagna skattehöjningen på lätta fordon följer samma princip.
Det ska kosta att förorena – sig själv eller omgivningen.
Alliansens stora insats i svensk politik är jobbskatteavdragen. Genom att inte höja inkomstskatten, och hämta in nästan elva miljarder genom en ökad låneandel i studiemedlet och slopade avdrag för pensionssparande, går regeringen till val med arbetslinjen intakt.
Däremot prövar Moderaternas beslut att delta i oppositionens skattehöjarrace alliansens sammanhållning. Även om finansens agerande är logiskt – såväl utifrån väljarnas uppfattning om välfärdens tillstånd, som Socialdemokraternas varningar för underskottet i statsfinanserna – för Borgs agerande med sig potentiella faror.
Oppositionens försprång måste börja minska under våren. Att Moderaterna så tydligt svarar på Socialdemokraternas kritik mot statens underskott, bekräftar att man inte längre är ensamma om problemformuleringsinitiativet i den ekonomiska politiken. Även om borgerliga partistrateger har betalt för att lyfta fram mängden osäkra väljare, och påpeka hur val avgörs först på valdagen, tär den svaga opinionen på självförtroendet.
Desperata partier gör desperata utspel. Å ena sidan ger skattehöjarracet Centern och Kristdemokraterna ökad möjlighet att profilera sig, å andra sidan har framförallt Annie Lööf fastnat i en idémässigt luddig avdragspolitik. Förutsättningarna inför vårens budgetförhandlingar är långt ifrån optimala och det finns tilltagande ideologiska sprickor inom samtliga allianspartier.
Om Centerpartiet faller ur riksdagen är alliansen förlorad. Samtidigt ökar finansdepartementets vänstersväng, som är tänkt att stoppa direktflödet från Moderaterna till Socialdemokraterna, risken för borgerlig kannibalism. Småpartiernas förväntade kritik mot stora Moderaterna måste alltså vara ordentligt genomtänkt för att kunna vändas till en framgång för hela regeringen.
Det är befriande att Moderaterna slutligen reagerar på kritiken mot sin initiativlöshet och presenterar några prioriteringar inför nästa mandatperiod. Om väljarna uppfattar skattehöjaren Anders Borg som kung eller knekt får vi svar på i september.