Tänk att det ska vara så svårt för personalen i Sörmlands landsting att följa de klädregler och hygienrutiner som gäller. Nu måste en skärpning till!
Än en gång hamnar landstinget i Sörmland i botten när Sveriges kommuner och landsting, SKL, redovisar hur vårdpersonalen lever upp till stipulerad vårdhygien. Landstingets egen patientsäkerhetsberättelse för 2012, vilket är den senast publicerade helårsmätningen, visar att bara 54 procent av personalen följde reglerna. Det var i och för sig en marginell förbättring jämfört med vårmätningen, då 52 procent av personalen klarade kraven.
Det är inte något fel på ambitionen hos landstingsledningen att få personalen att följa reglerna. Christina Kallings Larsson, enhetschef för smittskydd och vårdhygien i landstinget, uppger att det finns hygienombud på sjukhusen och att det regelbundet genomförs hygienronder och interna utbildningar.
Uppenbarligen leder dessa åtgärder inte till någon nämnvärd förbättring eftersom nästan hälften av personalen inte förmår att följa de sju så kallade hygienstegen. Christina Kallings Larsson hävdar att det är svårt att få personalen att ändra sitt beteende.
Må så vara. Men kampen för en bättre vårdhygien i landstinget har pågått i många år och fortfarande parkerar landstinget i botten, fjärde plats från slutet av landets 21 landsting, av den landsomfattande statistiken. Patienterna har faktiskt rätt att kräva att personalen följer klädregler och hygienrutiner.
Kanske vore det på sin plats att patienterna i högre utsträckning än vad som måhända nu är fallet kräver att se hur läkaren eller sköterskan spritar sina händer innan undersökningarna börjar. Om också patienterna involveras i hygienarbetet så kanske personalen lättare förstår att det är dags att ändra sitt beteende.
I sammanhanget kan det vara värt att påminna också personalen inom den kommunala vården och omsorgen om att det är lika viktigt för den att följa hygienreglerna. Vårdrelaterade infektioner, som förlänger vårdtiden och orsakar onödiga besvär för patienterna, uppstår inte bara vid de allt vanligare överbeläggningarna utan har också sin grund i den slappa följsamheten av gällande regler.
Det vore verkligen önskvärt att landstingsledningen än mer prioriterar hygienen hos personalen under detta år. Reglerna finns och rutinerna är på plats och det som saknas är ett bättre sätt än hittills att inskärpa betydelsen av en god hygien hos personalen under arbetstid.
Hur detta ska gå till, när hittillsvarande ansträngningar visat sig vara fruktlösa, återstår att se. Men förutom att patienterna själva kan utöva ett tryck på personalen vore kanske någon form av ekonomisk morot på sin plats. Kanske i form av extra pengar till den avdelning eller klinik som varje dag på året lever upp till det som gäller.