Hur strikt ska strandskyddet vara? Om detta finns det många åsikter och dessa bör klaras ut på ett bättre sätt än vad som är fallet i dag och – som det ser ut – i framtiden.
För fem år sedan beslutade riksdagen att det skulle bli lättare att få bygga i strandnära lägen. Glesbygdskommunerna jublade över förändringen eftersom de såg en chans att få nya invånare. Det är nämligen många som vill bo nära vatten, men möjligheterna att få göra det är inte så goda i mer tätbebyggda delar av landet.
Det blev inte riktigt som det var tänkt. Reglerna måste göras om för att landsbygdsutvecklingen ska kunna ta fart. Nu har Boverket och Naturvårdsverket tagit fram förslag till sådana förändringar, men de faller inte i god jord. I måndags kritiserade Jörgen Larsson (S), kommunalråd i Vingåkers kommun, och Anders Knape, ordförande i Sveriges kommuner och landsting, förslagen i en debattartikel i Kuriren.
Kritiken är berättigad och förslagen som de två presenterar är väl genomtänkta. Långt ifrån alla vattendrag och sjöar har ett skyddsvärde och det vet kommunerna rimligen bättre än länsstyrelserna. Kravet att ett nybygge måste ske i nära anslutning till befintliga hus är smått huvudlöst; fina och attraktiva lägen är sannerligen inte alltid bebyggda.
Synpunkterna från Jörgen Larsson och Anders Knape förtjänar att tas på stort allvar. Återstår att se om så blir fallet. För det finns naturligtvis andra aspekter att också ta stor hänsyn till. Och det är de som länsstyrelserna anser sig manade att bevaka.
En sådan aspekt är den pågående klimatförsämringen som i praktiken innebär att riskerna för översvämningar kommer att öka. Även ett vattendrag eller en mindre sjö som inte har det minsta lilla skyddsvärde kan i framtiden svämma över sina bräddar och orsaka stora skador på närliggande fastigheter.
Varje år uppträder på olika håll i landet så kallade 100-årsflöden. Uppgjorda kartläggningar av var översvämningar kan uppträda får revideras och de kraftiga flödena inträffar allt oftare. Dessvärre är detta en faktor som individerna och kommunerna gärna blundar för. I stället låter de sig bländas av ett vackert läge och vad det kan innebära i form av nya invånare. Beteendet liknar strutsens; man gömmer huvudet i sanden för att slippa se farorna.
I det här sammanhanget bör det också sägas att kommunerna säkerligen har en övertro på vad lättnader i strandskyddet kan föra med sig i form av en ökad befolkning. För det första är det dyrt att bygga nytt och det är svårt att få finansiering till nybyggen i glesbygd. För det andra är det smartare utifrån ett klimatperspektiv och ett samhällsekonomiskt perspektiv att i stället förtäta bebyggelsen i tätorterna.
Trots dessa invändningar finns det goda skäl till att göra det lättare att bygga nära vatten i glesbygd.