Landstinget i Sörmland ägnar sig åt verksamheter som landstinget inte ska göra. Att driva restaurang tillhör inte de primära verksamheterna.
Det är dessvärre inte alls ovanligt att kommuner och landsting driver verksamheter som inte har något att göra med deras primära uppgifter. När de ger sig in i dessa verksamheter som konkurrerar med privata näringsidkare uppstår en snedvridning av konkurrensen. Kommuner och landsting kan med skattepengar i botten subventionera verksamheter på ett sätt som är omöjligt i den privata sektorn.
Landstinget i Sörmland bedriver i anslutning till Nynäs slott en ganska omfattande uthyrning av bostäder och stugor. Landstinget driver också ett vandrarhem på åretruntbasis, konferensverksamhet och från och med denna månad även en restaurang i slottet.
Åsa Kratz (S), ordförande i landstingets nämnd för kultur, utbildning och friluftsverksamhet, anser att det är rätt och riktigt av landstinget att äga och förvalta dessa uthyrningsstugor. Hon säger att landstinget därmed gör en "miljöinsats" i och med att landstinget äger slottet och dess omgivningar. Hon ser inte heller hur någon privat ska kunna få någon "vinning" med vandrarhemmet, vilket bör tolkas som att det går med underskott.
I ett avseende kan det finnas förståelse för delar av detta resonemang. Att sälja bostäderna vore naturligtvis det enda rätta, vilket oppositionslandstingsrådet Magnus Leivik (M) tycker. Rimligtvis skulle en sådan försäljning ske med förutsättningen att de står på så kallad ofri grund. Alternativet att stycka av tomter får anses vara uteslutet.
Intresset av att köpa stugor där ägaren inte också äger en del av marken får nog anses vara ytterst begränsat, varför det av praktiska skäl nog inte blir någon försäljning. Dock borde det öppnas en möjlighet för dem som nu hyr stugorna att köpa loss dem. De som nu hyr stugorna och i vissa fall har gjort det i mer än 30 år är ju vana vid att inte äga marken.
Vandrarhemmet och restaurangen bör emellertid så snart som det är möjligt överlåtas till entreprenörer. Det finns ingen som helst anledning att landstinget ska göra det. Andra verksamheter i Nynäsområdet är ju redan utlagda på entreprenad och då kan också vandrarhemmet och restaurangen vara det.
Förutom att verksamheter i offentlig regi på den privata marknaden snedvrider konkurrensen till de privatas nackdel, visar erfarenheten att privata entreprenörer bättre kan anpassa sig till marknaden och utveckla nya tankar och produkter eller tjänster. Det senare är gynnsamt för utvecklingen av nya arbetstillfällen.
En sådan utveckling kan rimligtvis inte den politiska landstingsledningen ha något emot, varför den snarast bör släppa sina tankar på att den kan driva dessa verksamheter bättre än andra. Och i konsekvens med det låta några entreprenörer ta över.