Ett samhälle där det enda sättet att göra en klassresa uppåt är att gifta sig rikt, går emot de flesta människors uppfattning om rättvisa. Även för den som accepterar stora inkomstskillnader, som resultat av arbete och företagande, lär det ta emot när annat än den egna insatsen blir helt avgörande för den ekonomiska positionen.
Ändå är det precis en sådan utveckling vi ser i många länder, menar den franske ekonomen Thomas Piketty i sin uppmärksammade bok Capital in the Twenty-First Century. Ärvda förmögenheter blir, visar Pikettys statistik, allt viktigare, på ett sätt som i många länder närmar sig 1800-talets nivåer.
Bakom utvecklingen finns lägre tillväxt i många länder. Att avkastningen på kapital är högre än tillväxten i ekonomin gynnar de som har ett kapital. Vi ser också hur innovationer inom finanssektorn bidragit till att hålla uppe avkastningen, samtidigt som företagens intresse förskjutits från långsiktigt tillväxtfrämjande investeringar till att kortsiktigt tillfredsställa investerarna.
Länder med små inkomstskillnader är de som ger människor bäst möjligheter att utvecklas oberoende av bakgrund. Sverige ligger med andra ord bra till i mätningar av social rörlighet, men även här går de allra högsta inkomsterna i mycket stor utsträckning i arv. Också den globala trenden med stigande kapitalinkomster bland de med högst inkomster och i förlängningen större förmögenheter är tydlig i Sverige.
En viktig slutsats av Pikettys resonemang är att en växande ekonomi, och reformer som bidrar till detta, underlättar klassresor och gör att arv får en minskad betydelse. Men Piketty pekar även på hur beskattning av kapital och arv kan bidra till att reducera de ärvda förmögenheternas betydelse.
Sedan Socialdemokraterna 2004 avskaffade arvsskatten har den varit en i svensk politik så gott som omöjlig tanke. Ändå är arvskatt något som finns i de flesta länder och vars betydelse borde aktualiseras i och med den utveckling som Piketty pekar på. Därför är det mycket positivt att LO-ekonomerna i sitt aktuella förslag till en skattereform förespråkar återinförandet av en arvsskatt.
Med dagens utformning av skattesystemet har vi valt att beskatta den som vill arbeta ihop ett kapital, med bitvis mycket höga skatter, medan vi ger den som ärver en förmögenhet skattefrihetens privilegium. Det är en avvägning som rimmar illa med de värderingar svenska politiker från höger till vänster normalt sett brukar sluta upp bakom.
En socioekonomiskt privilegierad bakgrund ger fördelar på många områden. Arvsskatt borde, precis som ett stärkt kompensatoriskt uppdrag för skolan, vara ett självklart instrument för att minska detta försprång och skapa ett samhälle där ens chanser inte avgörs av vilka föräldrar man råkar ha.