Barn behöver 60 minuters rörelse om dagen, enligt WHO. Foto:

Bättre skolidrott – bättre folkhälsa

Ledare

Förra sommaren nådde Sveriges befolkning en milstolpe. Överviktiga och feta är numera i majoritet, alltså fler än normal- och underviktiga, och barnfetman ökar i betydligt snabbare takt än för vuxna (DN Debatt, 6/6).

Ledartexten är skriven av tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Det är lätt att tänka att kroppsvikt är ett individuellt problem, eftersom var och en avgör vad man äter och hur mycket man rör på sig. Inte minst vid midsommar då många, precis som kring andra högtider, har ett högre kaloriintag, som inte alltid motioneras bort runt midsommarstången.

Samtidigt har Sverige en lång tradition av att jobba förebyggande med folkhälsa, från fluortanter till att reglera försäljningen av alkohol, och samhällskostnaderna för övervikt och fetma beräknas till cirka 70 miljarder kronor per år. Det är en kostnad som kommer att öka om inte vår gemensamma viktkurva planar ut eller, ännu hellre, vänder nedåt.

Förutom att sjukvården i större utsträckning än i dag skulle kunna informera överviktiga patienter om riskerna, när de söker vård för annat, behöver skolsköterskor ha möjlighet att remittera överviktiga elever och deras föräldrar till dietister i ett tidigt skede. Helst innan vikten är ett stort problem.

Dessutom måste skolan börja jobba mer med motion. Exempelvis föreslog de fyra borgerliga partierna förra veckan att elever ska röra på sig varje dag.

Det betyder inte nödvändigtvis att ämnet idrott och hälsa ska byggas ut till att omfatta fem lektioner i veckan. Det finns andra sätt, som promenader och organiserade utomhusaktiviteter, för att komma upp i WHO:s rekommendation om 60 minuters måttlig fysisk rörelse om dagen.

Däremot är idrottslektionerna en viktig del för att nå målet, och många skolor bör se över lektionsinnehållet, så att undervisningen kommer alla till del, vilket nu inte alltid är fallet. Det visar Skolinspektionens granskning, som presenterades tidigare i juni.

En femtedel av eleverna deltar inte regelbundet i idrottsundervisningen. Samtidigt konstateras att en stor del av tiden är anpassad till elever som idrottar på fritiden, exempelvis genom att eleverna delas in i lag för att tävla i en bollsport med fokus på att vinna, även om dans och annan rörelse till musik har fått större utrymme med åren.

Det som ges mindre tid är hälsa och livsstil, friluftsliv och natur. Alltså sådant som passar bättre och är extra viktigt för elever som saknar sportintresse. Detta trots att syftet med ämnet inte är de fysiska prestationerna, utan lärande inom de olika områdena, samt att röra på sig.

Det håller inte. Om barns viktkurvor ska vända nedåt kan inte stora delar av lektionstiden vara anpassad efter de redan frälsta. Jämför det med om eleverna som är svaga i matematik plötsligt skulle tvingas duellera i ekvationslösning mot klasskompisarna som alltid har högsta betyg på proven och som dessutom ägnar sig åt räkneövningar på fritiden.

Orimligt, menar de flesta. Grundskolan är ingen tävling, utan en plats där alla barn har rätt att utvecklas samt till det stöd som krävs för att nå målen.

Det gäller även idrottsundervisningen.

Läs också

( 5 st )

Läs mer om dessa ämnen

SkolinspektionenHälsaLedareMotionskola och utbildning
Relaterat