De senaste veckorna har många av oss följt rapporterna om flight MH370 som försvann på väg från Kuala Lumpur till Peking. Intresset och mängden spekulationer säger något viktigt om vår relation till transporter.
Vi tar dem för givna, och när något går fel har vi svårt att begripa hur det kunde hända.
Avancerade transportsystem – från flygplatser till de långa logistikkedjor som gör att varor finns tillgängliga när vi behöver dem – är en förutsättning för det liv vi lever.
Men lika uppenbart som att klimatförändringarna som beskrivs i den nya rapporten från FN:s klimatpanel är på riktigt, lika snabbt följer i dess spår krav på att vi ska ge upp denna värld. Att få människor att känna dåligt samvete över sina flygresor har blivit klimatfrågans kanske främsta symbolåtgärd. Förnumstiga klimatdebattörer kan på fullaste allvar förklara att man väl kan ta transsibiriska järnvägen om man nödvändigtvis vill åka på semester till Asien.
Nej, i de flesta fall är det inte ett alternativ.
Transporter gör världen rikare. En viktig orsak till välståndsutvecklingen vi har sett de senaste 20 åren i många delar av världen, som tidigare var fattiga och uträknade, är just transportrevolutionen i form av effektiva containertransporter och billiga flygresor. Den har knutit ihop världen och gett oss alla tillgång till nya marknader och kunskaper.
Men det handlar också om människors rörelsefrihet - möjligheten att resa, söka ett bättre liv, möta andra människor och upptäcka nya kulturer.
En värld utan allt detta har alltid varit attraktivt för den typ av jordkällarmiljöpartister som brukar dyka upp på partiets kongresser. Men för de allra flesta är det med rätta otänkbart.
Att förneka transporternas klimatpåverkan vore idiotiskt. Men som den liberale debattören Johan Norberg skriver i rapporten "Transporternas symfoni" borde frågan vara hur vi kan se till så att de negativa effekterna av rörelsefriheten minskas, snarare än rörelsefriheten i sig.
Norberg talar själv om den tekniska utvecklingens möjligheter. Moderna bilar och flygplan är betydligt bränslesnålare än sina föregångare. En viktig fråga blir därför hur vi kan stimulera övergången till drivmedel med mindre klimatpåverkan och utvecklingen av ännu bränslesnålare motorer och nya bränslen.
Samtidigt går det inte att bortse från politikens betydelse. Många korta flygresor skulle kunna ersättas med tåg och många människor skulle gärna slippa bilberoendet i vardagen. Men det förutsätter att det finns fullgoda alternativ och att städer byggs på ett sätt som gör det möjligt. Ändå är det frågor som svenska politiker generellt sett duckar för.
Att ställa frågor kring sådana prioriteringar är faktiskt ett betydligt rimligare förhållningssätt än att sluta flyga, om vi vill ta klimathotet på allvar.