Sommarsemestrarna börjar lida mot sitt slut. Varma lediga dagar byts mot vardagsgrå veckor och tidningar lanserar botemedel mot jobbångest.
För andra är det nu den värsta ångesten börjar avta. Under sommaren eskalerar mäns våld mot kvinnor, inte minst på grund av att semester ofta innebär mer tid med familjen och ökad alkoholkonsumtion. Samtidigt försvinner våldsutsatta kvinnors naturliga andrum, exempelvis på arbetsplatsen eller i skolan. För många är det en lättnad när ledigheten hemma eller i sommarstugan är över.
Men trots att sommaren är en högriskperiod för kvinnomisshandel är det då beredskapen för att hjälpa de drabbade är som lägst. Enligt Brottsförebyggande rådet ökar antalet anmälningar om grov kvinnofridskränkning med i snitt sex procent under juni, juli och augusti, jämfört med övriga året, och just då, när de behövs som mest, tvingas cirka tio procent av landets kvinno- och tjejjourer att stänga.
Det skulle kanske inte vara ett stort problem om inte många kommuner hade gått på sparlåga under sommaren, vilket bland annat leder till långa handläggningstider. Att kommunernas kvinnofridsarbete stannar upp när enskilda socialsekreterare tar semester är ett sorgligt bevis på frågans låga status, skriver företrädare för Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund i Dagens Nyheter (17/7).
Enligt Sara Hellberg, verksamhetschef för Malmö kvinnojour, försvinner ofta dyrbar tid under sommaren, eftersom hon och hennes kollegor inte får kontakt med rätt instanser. Det leder i sin tur till att kvinnojourens boenden inte räcker till alla som behöver hjälp. Denna sommar har det upprepade gånger hänt att vi har tvingats neka kvinnor och barn just på grund av det, skriver Hellberg i Sydsvenskan (12/8).
Det är ännu en katastrof för kvinnor som redan är utsatta – 2012 fick över 3 000 psykiskt eller fysiskt misshandlade kvinnor vända i dörren till skyddade boenden – och det är inte de ideellt drivna kvinnojourernas fel. Många kvinnojourer saknar långsiktig finansiell hjälp och det behövs bättre samordning mellan olika aktörer som kvinnorna möter, vilket regeringens samordnare Carin Götblad påpekade tidigare i somras.
Det offentliga Sverige varken bör eller kan räkna med att ideellt drivna verksamheter ska täcka upp för deras brister från midsommar till en bra bit in i augusti. Inte i tider när nästan 2 000 kvinnor per månad anmäler att de har blivit misshandlade i en nära relation och cirka 20 kvinnor om året mördas av en närstående.
Sverige behöver bättre semesterberedskap än så.