Klimatpolitik ställer stora krav på ny fossilneutral elektricitet. Nya kraftledningar behövs också. En statlig utredning satte i maj ljuset på hur det kan ta fyra år av utdragna tillståndsprocesser innan det går att sätta några stolpar på plats.
I Sörmland finns nu ett projekt som visar vad effektiv klimatpolitik kan kräva om det menas allvar med den. SSAB:s kolslukande masugnar i Oxelösund hör till Sveriges största källor för utsläpp av klimatskadlig koldioxid. De ska ersättas av en stor ljusbågsugn för produktion baserad på järnskrot.
Det kräver en avsevärd mängd elektricitet – samt en ny kraftledning som några kilometer söder om Flen förbinder fabriken med Svenska Kraftnäts stamnät. Processen kräver ävenen del naturgas för att nå tillräcklig hetta. Den ska komma i flytande form med båt till Oxelösunds hamn.
Både elförsörjning och gasimport kan vålla kontroverser. Men netto blir det en radikal minskning av stålverkets samlade växthusutsläpp. Medges inte den nya anläggningens energiförsörjning, läggs masugnarna på lite sikt ned utan att ersättas av något annat i Oxelösund. Stålproduktionen hamnar då i länder där den sker med processer som är sämre för klimatet.
För kraftledningen finns flera sträckningar att välja på – en del öster om Yngaren, andra väster om sjön genom Björkviks socken. Vägvalet är av vikt för delar av landsbygden i Flens och Katrineholms kommuner, liksom längre söderut, där de lokala planfrågorna är av mindre intresse för länets västra och norra delar.
Som nästan alltid med en ny kraftledning är det en del protester, med varierande värde och saklighet. Ekonomiskt och tekniskt helt orealistiska krav på att allt ska grävas ned i jorden brukar höra till.
Men de möjliga dragningarna är så många att det måste gå att välja någon som blir fullt godtagbar i förhållande till bebyggelse, naturvård och landskapsbild.
Det är angeläget att projektet kan komma igång. Förhalning medöverklaganden bör hållas kort.
Naturgasen är bättre än kol. Att gas används i processen i Oxelösund gör att den stora nettominskningen av utsläpp blir möjlig med bevarad stålproduktion. Men terminalen som byggs kan också bidra till att andra industrier eller värmeverk blir nya fossilgaseldare.
Oxelösund är inte den enda terminalen för att ta emot flytande gas från tankbåtar. Vad händer när behovet av el ökar kraftigt både i en del processindustrier och för drift av person- och lastbilar? Om kärnkraftverk stängs utan att nya byggs, och en långt större andel av elen kommer från väderberoende vindkraft, kan vattenkraften få svårt att klara sin uppgift att jämna ut variationerna i effektbehovet.
Då kan ett tillfälle öppnas för fossilgasintressena att få mer gas eldad både för elproduktion och i på sina håll i industrin. Fossilgasföretag brukar alltid, när de vill få in en fot, hänvisa till att biogas kan gå genom samma rör. Men biogas i volymer som kan slå ut fossilgas är det svårt att få fram.
Det här är inget skäl att stoppa SSAB:s projekt. Men om inte energipolitiken klarar tillgången till elektricitet, över hela dygnen och alla årstider, kan resultatet bli att en bakdörr öppnas för fossilgasen.