Det har varit störningar i busstrafiken i flera av Katrineholms kransbygder. Bland annat Virå, Björkvik, Valla, Sköldinge och Julita verkar ha drabbats.
Enligt folk i bygderna har bussar varit försenade och inställda – ofta med kort varsel. Informationen har också ofta varit bristfällig eller uteblivit då det varit tekniskt strul i Sörmlandstrafikens app. Det här handlar då inte om den ofta uppskattade skolskjutsen, utan om de busslinjer vilka många unga och vuxna reser med till skola och jobb.
Resultatet har blivit att ungdomar varit kraftigt försenade till skolan. Vissa föräldrar har i sin tur försenats till sina jobb när de oplanerat behövt köra barnen till skolan. Det här är riktigt dåligt. Förvisso är inte busslinjerna alltid toppen i dessa delar av Katrineholms kommun. Men vad ledarsidan förstått har dessa busslinjer på många sätt fungerat bra, fram till för ett par veckor sedan.
Så vad är orsaken? Det kalla vädret och isbanor till vägar, är Sörmlandstrafikens svar. Vägarna ska ha varit olämpliga att köra buss på de drabbade dagarna. Och det är inte svårt att se hur det kan gå illa med flera meter långa fordon på hal is.
Is på väg är inte att leka med. Och Sörmlandstrafikens chaufförer ska inte utsättas för onödigt stora risker. Och även om Sörmlandstrafikens bussar verkar ha rullat på som vanligt i centrala Katrineholm, kan väglaget skilja sig rejält mot det i Virå och Sköldinge. Särskilt om halkbekämpningen varierat. Samtidigt: Det här är Sörmlandstrafikens uppdrag. Bussarna ska köras av skickliga och erfarna chaufförer med gott omdöme så att andra människor kan ta sig till jobb, skola och socialt på ett tryggt, billigt och hyfsat klimatvänligt sätt.
Och kanske var det en klok avvägning som gjorts den senaste tiden. Under torsdagen kunde vi bland annat se hur en av Sörmlandstrafikens bussar halkade av vägen vid Björkvik.
Men det handlar också om skattemedel. Sörmlandstrafikens bussturer subventioneras med skattemedel. Invånarna, också de i småbygderna, har därför rätt till en viss nivå av busstrafik.
Servicekraven i landsbygden behöver dock diskuteras. Nu är avstånden inom Katrineholms kommun inte lika omfattande som de är på en del andra håll i Sverige. Men de är inte heller obefintliga. Resorna till offentlig och privat service är längre från kransbygderna och antalet invånare är färre. Busslinjer och andra tjänster kan snabbt kosta mer – även om det ofta är frågan om försvarbara utgifter.
Men det är också en fråga om livsval. Orsakerna till var människor väljer att leva sina liv varierar. De som bor på landsbygden gör det antagligen för att de helt enkelt vill bo där. Lantluften, närheten till skog och de längre avstånden till grannar kan locka många. Högre boendekostnader, konstanta ljud och strålkastarljus i centralorterna kan däremot skrämma bort en del.
Invånarna i småorter och på landsbygd behöver ta mer ansvar för sig själva än de som bor i städer och centralorter. Så är det – och hör landsbygdslivet till. Men strular kollektivtrafiken på landsbygden undergrävs andra, för allmänheten viktiga mål, som i näringsliv och klimat. Därför behöver bussarna också rulla i Valla och Virå.