Sönderfallets ministär

EU-samverkan är de emot. Vad de ska ta sig till i stället är dunkelt. Premiärminister Boris Johnson, finansminister Sajid Javid och arbetsmarknadsminister Amber Rudd

EU-samverkan är de emot. Vad de ska ta sig till i stället är dunkelt. Premiärminister Boris Johnson, finansminister Sajid Javid och arbetsmarknadsminister Amber Rudd

Foto: Aaron Chown

Ledare2019-07-28 17:30
Detta är en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

Sverige och andra i EU behöverha Storbritannien kvar som fungerande samarbetspart. Det gäller handel och turism, men även säkerhetspolitiken – i Nato och andra organisationer.

Att behandla brittiska medborgare och eller företag illa på grund av landets politiska urspårning skulle vara dumt och kontraproduktivt.

Men en realitet är också att brittisk inrikespolitik, som den nu utvecklats, kan få än mer negativa verkningar. Detta har vi på andra håll i Europas demokratiska delar då inte så lätt att förhindra.

I . Utrikesministern Dominic Raab är en av de som lämnade Theresa Mays regering efter att den hade nått ett förhandlingsresultat om en tämligen ordnad övergång, där osäkerhet och störningar begränsades.

Det återstår att se om regeringen Johnson räddar sig genom att byta kurs, aktivt styr mot avtalslös ”Brexit” eller fortsätter att oordnat driva ditåt. Boris Johnson har inte en majoritet att stödja sig på som vill ha ”Brexit” utan avtal och utan stötdämpande anpassningsregler.

Nyvalet kan komma redan före oktober, efter att Johnson röstats ned i underhuset. Brexit kan då komma att skjutas upp. Nyvalet kan också komma en tid efter Brexit.

Premiärministern påstår sig vara låst vid ett Brexit-datum i oktober, även om det betyder avtalslöst utträde. Det pekar fram mot en omröstning om detta, där majoriteten bildas av att en del av hans hittillsvarande partivänner förenar sig med Labour, liberalerna, de skotska nationalisterna och ett antal EU-vänliga och liberalt sinnade tidigare avhoppare från både Labour och De konservativa.

Hade dessa samlat sig om att förorda en tillfällig alternativ regering hade Boris Johnson knappast blivit premiärminister.

Men likaväl som sönderfallet i hans eget parti gjort det möjligt för honom att erövra detta inifrån är det splittringen inom och mellan oppositionspartierna som öppnat för att han nu bildat regering. Huvudorsaken till oppositionens oförmåga är vänstervridningen och splittringen inom Labour.

Haverierna och ytterkantstendenserna i de tidigare båda största partierna har medfört att Storbritannien förlorat större delen av sitt tidigare internationella inflytande och nu kan vara på väg mot isolering, ekonomiska störningar och fortsatt inrikespolitisk dramatik, som även kan orsaka splittring av landet genom skotsk utbrytning.

En lärdom av detta, tänkvärd i många länder, är att de som vill bevara demokratiernas välstånd och samarbetsförmåga inte får lägga all kraft på att gräva ner sig i skyttegravar längs någon blockgräns i mittfältet – så att missnöjesprofeter och mytspridare kommer åt att ostört breda ut sig.

Lika viktigt är att i tid förebygga sådana missförhållanden i det finansiella systemet som kan vålla kriser i klass med den för tio år sedan.

I Storbritannien och på andra håll skadade den finanskrisen politiken och samhällsklimatet så illa att Brexit blev en av följderna.