Oavsett om Alliansen vinner valet eller inte kommer dess främsta reform att leva vidare: jobbskatteavdragen. Tack vare reformens succé vågar Socialdemokraterna inte avskaffa dem, utan föreslår endast att de ska trappas av för dem som tjänar över 60 000 kronor. Att oppositionen tvingas anta kärnan i Alliansens skattepolitik för att ens kunna konkurrera om regeringsmakten är ett tecken på hur framgångsrik den har varit.
Jobbskatteavdragens framgångar har inte bara att göra med utformningen, att det främst riktar sig till låg- och medelinkomsttagare, utan även dess paketering. Reformen har berättigats med att den förutom att ge mer pengar i plånboken åt den hårt arbetande sjuksköterskan också skapar fler jobb och ökar drivkraften för arbete. Därmed lyckades borgerligheten för första gången göra skattesänkningar till något som är folkligt, ansvarsfullt och god jobbpolitik.
Dock gick något förlorat när Alliansen envisades med att motivera skattesänkningarna av instrumentella skäl snarare än ideologiska. Det är förvisso positivt att jobben har blivit fler och att skatteintäkterna till välfärden har ökat. Samtidigt bör den främsta anledningen för ett borgerligt regeringsalternativ att sänka skatten vara de positiva konsekvenserna för medborgaren, inte för staten. Och det handlar inte bara om de ekonomiska vinsterna för den enskilda människan, att hon får mer pengar i plånboken, utan att hon får större makt över sitt eget liv.
Att behålla lite mer av sin lön varje månad innebär att man får större handlingsutrymme. Med mer pengar på banken kan man spara ihop till en ekonomisk buffert för tuffare tider eller till och med ta ett självfinansierat friår. Sänkt skatt medför ökad frihet att utforma sitt liv såsom man själv önskar, särskilt för den som tjänar mindre och har små marginaler.
Alliansen har dock misslyckats med att kommunicera detta, och därför har man backat sig in i en retorisk återvändsgränd. Det blir svårt att motivera ytterligare skattesänkningar ifall man enbart talar om att folk får mer i plånboken utan att förklara vad det innebär för människans förhållande till staten.
De borgerliga har förvisso fått Socialdemokraterna att anamma den förda skattepolitiken. Det är sannerligen en seger. Men man tycks ha glömt något på vägen: att skattesänkningar handlar om mer än statens intäkter och pengar i plånboken, det handlar om frihet.