Skälen att flytta till en särskild ort kan vara flera och olika. En del av dessa har kommunpolitiker visst eller mycket inflytande över. Det lokala näringslivsklimatet har betydelse för möjligheterna till egen inkomst, och att bo på orten. Att verka för goda förbindelser som buss och tåg ska inte heller underskattas. Välfungerande skolor är helt centralt närmast essentiellt – bostads- och stadsplaneringen med boende för livets olika skeenden är också väsentligt.
Det är alltså ingen enkel matematik att locka nya invånare, eller att få dem som finns att stanna kvar. Och ofta blir det allt svårare så fort befolkningssiffrorna viker neråt. Det är demografin som styr hur stor kostymen kan vara. Färre och ofta äldre invånare innebär mindre behov av skola, och mer behov av äldrevård. En negativ spiral av uteblivna investeringar i bostadsbyggande och boenderenoveringar, sviktande näringsliv och skolnedläggningar är inget ovanligt.
Därför är invånarstatistiken för det senaste halvåret, från Statistiska Centralbyrån, knappast upplyftande för kommunerna Vingåker och Flen – men inte heller för Katrineholm. De förstnämnda har väl närmast vant sig vid tillbakagången. Och pandemin har inte förbättrat situationen.
Det senaste halvåret har denna trend fortsatt. Sedan förra året har Vingåker krympt med 18 invånare, nu till 9 045. I Flen bor det nu 16 230, det är 86 färre än i slutet på 2021. Detta är inte något dramatiskt för Vingåkersbygden – samma period förra året minskade Vingåker med mer än dubbla.
För Flen ser det dock sämre ut. Det senaste årets befolkningsminskning var omkring fyra gånger så stor som första halvåret 2021. Och det var under en tid då invandringen till landet och kommunen var särskilt liten – till följd av pandemi och stängda gränser. Även om det finns skäl att vara försiktig med att dra slutsatser på halvårs-, eller för den delen kvartalssiffror – är det besvärligt att det nu verkar se än värre ut. Här får Flens kommun se upp så den årliga minskningen inte närmar sig en hel procent.
Sedan har vi Katrineholms kolumn. Kommunen har de senaste åren haft en blygsam befolkningstillväxt. Förra året blev det minus. Nu är det 34 689 invånare, 75 färre än vid slutet av förra året. Det är en bra bit rån 2030-målet för kommunens befolkningstal, 40 000. Delmålet för i år är 35 500. Katrineholmspolitikerna har något att bit i. Att bygga det stora huset på torget, centralt och nära tåg och buss, kan bli en del i att byta färg på de röda siffrorna.
I den katrineholmska kommunapparaten och i politiken borde dessa negativa siffror väcka viss oro. Men på kommunens hemsida är det mer fokus på det lilla pluset under andra kvartalet än det stora minuset för det senaste halvåret. Det låga barnafödandet i Sverige, och i Katrineholm, nämns av kommunikatörerna och av kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg (S).
Men att invandringen fortfarande ligger på låga nivåer nämns inte med ett enda ord. Utan dessa nya invånare hade kommunen minskat bra mycket tidigare, och varit mycket mindre än i dag. Det tål att erkännas i Katrineholm, och på andra håll.