Vill man skydda nyhetsförmedlingen mot makthavares påtryckningar och inskränkningar? Då borde man inte ställa fram en verktygslåda med redskap som kan användas just för sådant.
Moderaterna har haft en arbetsgrupp om mediefrågor. Det den föreslår om Sveriges Radio och Sveriges Television skulle i händerna på en radikal regering kunna utnyttjas för politiska repressalier eller styrning.
Tanken som väcks inom M är att den politiskt sammansatta förvaltningsstiftelsen placerar in ett slags inspektionsbyrå, inne i respektive bolag, vid sidan av redaktionellt ansvariga och ordinarie företagsledningar. Inför varje förnyelse av sändningstillstånden åläggs bolagen att komma med olika alternativ och ambitionsnivåer om ekonomisk ram och prioriterad programverksamhet.
Inspektörerna, eller internrevisorerna som de kallas i M-skriften, ska kontrollera kvaliteten i alternativ som redovisas, men även göra något slags ”revisioner” av ”sakligheten” och ”opartiskheten” i programutbudet. Inne i företagen skulle det finnas ett slags överrocka. Det material de levererar skulle lätt kunna få varje förnyelse av sändningstillståndet att bli en mer ingripande politisk prövning av programutbudet. Har steget tagits med dessa ”revisorer” är vallen genombruten. Andra politruker kan följa efter dem.
Detta är, kan man kanske hoppas, inte avsikten från alla personer i den lilla arbetsgruppen hos Moderaterna. Andra delar av deras rapport handlar främst om att skydda nyhetsförmedlingen i en tid av teknisk omvandling, där nätjättar som Google och Facebook suger åt sig annonsintäkter och dessutom ofta parasiterar på pressens och andra nyhetsmediers utbud.
Den mest kände av ledamöterna i gruppen är riksdagsman Hans Wallmark (M), en tidigare tidningsredaktör. Lotta Finstorp från Sörmland var med i arbetet en tid, men inte på slutet, sedan hon blivit landshövding i Norrbotten.
Det är numera både naivt och riskabelt att ta för givet att maktmedel som görs tillgängliga kommer att hanteras så som Hans Wallmark eller Lotta Finstorp hade gjort det förr. Deras parti är sedan ett par år helt inställt på att få och utöva regeringsmakten i samverkan med ett broderparti till dem som angriper nyhetsförmedlingen och tystar medier i Ungern och Polen.
Radikaliseringen åt höger fortskrider både utanför och innanför Moderaterna. Att kväsa eller likrikta de av staten inrättade radio- och TV-bolagen och att samtidigt undergräva eller likvidera den press som inte är högerradikal är den linje som följs av partivännerna till Ulf Kristerssons tänkta parlamentariska stöd.
Ställs verktygslådan på plats måste man räkna med att den används. Kanske inte drastiskt i första omgången, men för att skrämma eller begränsa radion och televisionen, till följsamhet och försiktighet. Principer som M och Ulf Kristersson stod för, fem eller tio år tillbaka, står de inte för i dag. Vad de ansåg förr är inte lugnande vad gäller dagens snabbt omvandlade moderater och vad de skulle kunna vara kapabla till som del i en högerradikal regering.