Häromveckan påmindes vi att Katrineholms-veckan väntar i sommar. Den årliga stadsfesten börjar nu närma sig fyra decennier av festivalyra.
Veckan är en mängd berikande evenemang med både bredd och variation. Detta uppskattas av många katrineholmare och andra besökare. Det spelas ofta på många sorters musikinstrument. Motionsidrotten erbjuder ett brett utbud av evenemang där KK-joggen är huvudnumret. Motorarrangemang förekommer också – både för fordon på två och fyra hjul. I dessa avseenden är Katrineholms-veckan ett gott exempel på stadsfestival.
Det är bara att önska arrangörerna lycka till även denna gång.
Nyheten är att styrelsen för Katrineholms-veckan beslutat att "restaurangtältet" inte ska sättas upp på Stortorget under årets festivalvecka. Orsaken är att torget för stunden är en byggarbetsplats för det omdiskuterade huset. Under tiden det så kallade torghuset byggs är det för trångt på Stortorget – och maskinkörandet hade hörts igenom tältduken. "Flytten" till parkeringen bakom Sörmlandsbanken verkar i det avseendet logisk. Det är bara ett stenkast ifrån torget, så förändringen är i det avseendet inte särskilt stor.
Men när artikeln lades ut på Katrineholms-Kurirens Facebooksida möttes den med stor upprördhet. Det var en enda röra av obefogat skällande på byggherren och överdriven och snedvriden kritik mot den politiska majoriteten i Katrineholm. Tegelstaden och "politikerna" förstör tydligen både kommunen och Katrineholms-veckan. Husbygget är en sak. Om detta kan man ha olika åsikter om. Men att flytten av restaurangtältet är tillfällig verkar ha gått en del katrineholmare helt förbi. Hur det blir när huset är färdigbyggt återstår att se, men mycket tyder på att det är möjligt att resa tält på Stortorget igen.
Den större frågan är varför det ska envisas med starkölsdrickande i tältet över huvud taget. Musikframträdande och avnjutande av mat är inte något att fnysa åt. Katrineholms-veckan som helhet och tältplatsen i sig utgör en välkommen mittpunkt för invånarna att samlas och lämnar festivalbesökarna rikare på upplevelser. Men den törstiga publikens ölglas bör inte fyllas på.
Krögaren som ska ansvara för tältets servering kommer säkert sköta utskänkning efter bästa förmåga. Men tillgängliggörandet av alkohol måste ändå ifrågasättas. De sociala och medicinska konsekvenserna av att tillåta försäljning av alkohol på gator och torg behöver diskuteras. Skadorna på produktivitet och folkhälsa får inte heller ignoreras eller förminskas i debatten. Katrineholm och många andra kommuner behöver färre – inte fler – mötesplatser med ölstånkor och fyllebrölande.
Katrineholms-veckan skulle knappast självdö utan öltältet. Sommarveckan är möjlig för att det lokala föreningslivet, med stöd av och bidrag från kommun och näringsliv, håller i trådarna. Evenemanget är långlivat för att kulturutbudet är mångsidigt och varierande – sådant lockar besökare av olika åldrar och bakgrund.
Katrineholms-veckan skulle klara sig utmärkt utan både flaskfest och höga promillehalter.