Sju partiers ledamöter i Miljömålsberedningen har haft en gemensam DN-artikel om hur man ska formulera målet för svenska utsläpp av växthusgaser 2045.
Det blev något mer intressant än det först kunde se ut. Tidigare "mål" om noll nettoutsläpp till 2050 har haft likheter med andra fluffiga mål vid internationella konferenser.
Men nu har beredningen (S, M, C, L, KD, MP och V) gjort en del mer än att tidigarelägga målet till 2045, så att det ska passa ihop bättre klimatmötet i Paris före jul.
För det första föreslås att 85 procent av det som återstår till 2045 bör göras med att minska nettoutsläpp inom landet, och 15 procent med att kompensera med annat som gör att koldioxid tas upp ur atmosfären.
Det måste då handla mycket om att ytterligare förbättra skogsvård och biologisk produktion i skogen. Där är Sverige redan ett föredöme.
Växthusutsläppen 2014 från Sverige, inklusive bunkring och flygfotogen för utländstrafik, anges av Naturvårdsverket till omkring 64 miljoner ton koldioxidekvivalenter (övriga växthusgaser är omräknade till koldioxid, efter sin skadeverkan).
För samma år beräknas positiv nettoeffekt av ökande biomassa i det aktiva skogsbruket till 43 miljoner ton. Ska tio procent av nuvarande utsläpp vägas upp av intensifierat skogsbruk betyder det att skogens årliga tillväxt ska upp med kanske 15 procent på 30 års sikt. Det är nog ingen omöjlighet. Men tar alla de inblandade till sig vad det betyder av att ge goda villkor för skogsbruket?
För det andra räknar man med att trafiken ska frigöras från bensin- och dieselberoendet, till viktig del men inte enbart, med eldrift. Det måste då finnas betydligt mer elström, och inte från fossila bränslen.
För det tredje är förutsättningen att "EU:s handelssystem för utsläppsrätter skärps samtidigt som konstruktionen värnar Europas basindustri inom ramen för klimatomställningen".
Även det är viktigt. Systemet som skulle göra fossila utsläpp från kraftverk och industri dyrare har fallit offer för korttänkt intressepolitik.
Det är en viktig orsak till oredan på energimarknaderna. Kolkraftverk ångar vidare medan nödvändiga investeringar i allt klimatvänligt, från kärnkraft till vindkraft, undermineras av konstlat låga priser.
Diagrammet ovan kommer från European Environment Agency (EEA) och ger ett tänkvärt perspektiv: Både på svenska målförmuleringar och på de samarbetsfrågor som väntar i EU ifall inte somliga ska vara fripassagerare medan andra anstränger sig.
Sverige hade 2013, per invånare, ungefär hälften av de inhemska klimatskadliga utsläpp som gjordes i länder som Tyskland, Holland, Danmark, Finland och en rad andra.
Sverige har alltså vad gäller produktionen i landet kortare väg till det globalt motiverade målet.
Men vår privata konsumtion är som i alla länder hämtad till stor del från utlandet, där energiintensiteten och fossilberoendet är större än i Sverige.
Att vi kan framställa vår BNP med en belastning av växthusgaser som är bäst av alla mer utvecklade industriländer beror i hög grad på kärnkraften, vattenkraften och skogsbruket. Dessa gör också att den svenska exporten innehåller en stor miljönytta som minskar utsläpp i andra länder.
Vi kan inte ha ett ambitiöst mål för att minska vår klimatpåverkan om vi samtidigt hindrar eller lägger ner just de verksamheter som möjliggjort att vi klarar vår avancerade produktion och ändå bara har halva Tysklands växthusbelastning på miljön.
Den grad av enighet om målen som är på väg i Miljömålsberedningen är därför en god början, som man inte ska tala illa om. Men det svårare är kvar.
Det enda riktigt stora som är i rörelse nu i svensk klimatpolitik är ju att kärnkraftverk stryps ekonomiskt, så att deras plats på marknaden snart kan tas över av främst kolpannor i sydliga grannländer samt fossilgas.
Samtidigt innebär skenbart "gröna" politiska rojekt att vattenkraftdomar ska kunna rivas upp för minskad elproduktion.
Skogsägare, som förväntas investera och arbeta i hundraårsperspektiv, vill man utsätta för osäkerheten i att deras avverkningar ska kunna dras inför domstol, ungefär som vargjakt.
Inget av detta är förenligt med de klimatambitioner som ställs upp till 2045.
Önsketänkandets tid går där mot sitt slut.