Mordvapnet var ovanligt – ett hagelgevär gammalt nog att räknas som antikvitet. Men langaraffären som slutade med det dödliga våldsbrottet ger en så mycket vanligare bild av grov kriminalitet och social utslagning.
Några män åker i oktober från Dalarna till Sörmland för att köpa narkotika. De gör upp om att möta en säljare. Hur det sedan går till kommer rättegången att handla om, (som framgått i artiklar på nyhetsplats är åtalet just väckt).
Men säljaren dödas med hagel och med kniv. Detta är inte den ibland rätt förenklade bild av spektakulära skjutningar, maffiauppgörelser och narkotikadödlighet som brukar utnyttjas för ännu mer förenklade krav på längre fängelsestraff för dem som avlossar de dödande skotten.
Det här fallet, med dess blodiga slut på en gata i Eskilstuna, belyser däremot ett slags affärer som ibland leder till grova våldsbrott, men oftare till förgiftningar, sjukdom och död i misär. Preparatet är ett av de vanligare, Tramadol, en opioid med medicinsk användning mot svåra smärtor, men också ett beroendeframkallande narkotikum.
Tramadol är en födkrok i delar av den undre världen. Det finns tillräckligt ofta i langarnas utbud för att fyra procent av niondeklassarna och fem procent i gymnasiets andra årskurs 2018 skulle svara (i den årliga enkät som görs av Centralförbundet för Alkohol- och narkotikaupplysning, CAN) att de någon gång använt tramadol eller andra mycket riskabla opioider, som citodon och oxycodone.
Oftast stannar det dessbättre vid tillfällig kontakt med dessa medel eller annan narkotika. Men kunskapen är dåligt spridd om hälsoriskerna och om hur beroende kan leda till doser som får andningen att upphöra.
Langarna som erbjuder tramadol eller andra opiater till missbrukare, och till ungdomar som ännu inte är missbrukare, kan inte tillverka dessa mediciner. De görs av många läkemedelsindustrier i olika länder. En del av tillverkningen levereras uppenbarligen inte till apotek eller sjukhus. Någonstans i distributionskedjan överlåts en del preparat till langare i grossistledet, med olagliga inkomster för ett företag eller för privatpersoner. Så småningom hamnar tabletterna i det slags affärsuppgörelser som kan höra ihop med knivskärning och skott med hagelbössa.
En del läkemedelsföretag säljer till knarklangare, andra gör det inte, i vart fall inte så att de vet om det.
Gränsen är inte alltid helt tydlig. Det visas på förfärande sätt av hur doktorer i USA skrev recept på mängder av smärtstillande opiater, som läkemedelsföretag framställde som mindre riskabla – och hur dessa läkemedel vållade utbrett narkotikamissbruk, mycket ojämnt fördelat mellan delstaterna, med enorma sociala och medicinska skador och hittills mer än 200000 dödsoffer.
Då företaget som utvecklat oxycodone förlorade patentet tog andra tillverkare över och sålde vitt och brett så att det förvärrade den dödliga epidemin av missbruk. Från 2006 till 2012 såldes 76 miljarder sådana piller i USA. Patienter som gjorts beroende började missbruka ännu starkare opiater som heroin och fentanyl.
För läkarkår och läkemedelsindustri är detta en skam – och en varning till kollegor, allmänhet och myndigheter i andra länder.
Det påminner också om faran i att negligera langning och att bortse från narkotikans roll bakom grov kriminalitet, sjuklighet och dödlighet.