Kort är inte alltid gott. Nu har regeringen beslutat att flytta Strålsäkerhetsmyndighetens säte och ledningsfunktion från Katrineholm.
2017 fick myndigheten i uppdrag av den tidigare regeringen att inrätta sitt huvudkontor i Katrineholm. Inom ett par år kunde Strålsäkerhetsmyndigheten komma till rätta i nyrenoverade, och för myndighetens ändamål anpassade, lokaler på Hantverkaregatan. Tanken var att även statsjobben skulle finnas utanför Stockholm. För Katrineholms del täckte det också upp för de många jobb som gick förlorade sisådär 15 år tidigare.
Hur väl det föll ut kan diskuteras. Många av de som nu jobbar på myndigheten i Katrineholm pendlar in. Men under hundra extra myndighetsjobb är bättre än noll. Dessutom signalerar det att statsanställda kan ha nära till jobbet även om de bor i Katrineholm eller kringliggande orter och att inte alla behöver flytta eller resa till Stockholm för den sortens uppdrag.
Men nu riskerar dessa vinster helt kastas överbord. Den numera avknoppade generaldirektören Nina Cromnier såg mest problem med placeringen. Hon menade att det numera kraftigt förändrade säkerhetsläget krävde att hon behövde vara närmare statsråd och departement i Stockholm.
Och visst är avståndet till huvudstaden längre från Katrineholm än från Solna. Men i praktiken handlar det inte om några långa restider, inte kollektivt eller med bil. Hennes hemställan till regeringen var mest en gnällig inlaga om att det är jobbigt att pendla. Rekryteringsproblemen hon lyfte är dessutom inte mycket mer annorlunda än för andra kunskapsintensiva företag och myndigheter. Katrineholms läge kan i det avseendet knappast anses vara ett problem.
Regeringen lyssnade tyvärr till pendelgnället. För Strålsäkerhetsmyndighetens möjlighet att utföra sitt uppdrag måste det inte vara något dåligt. Och säkerhetsfrågan kan ha viss bäring. Men utifrån är det svårt att bedöma. Underlaget till myndighetens flyttförslag svartmarkerades både i regeringskansli och av statsrådet Romina Pourmokhtari (L) när ledarsidan begärde ut det. Och det kan finnas goda skäl till en sådan sekretessbedömning. Säkerhetspolitiskt kan det vara frågan om intressanta uppgifter från utländsk och illvillig makt.
Men frågan huruvida skälen för huvudkontorsflytt är tillräckliga förblir obesvarad. Varför gav regeringen inte myndigheten i uppdrag att renovera lokalerna i Katrineholm till de nya säkerhetsbehoven? Enligt Strålsäkerhetsmyndighetens egna bedömningar handlade det om sisådär 30 miljoner kronor. För staten är det inte ens fickpengar. Men för Katrineholm hade det varit en betydelsefull insats.
Risken är att en del direktörer och centraliseringsivrare får vatten på sin kvarn. De lär pressa på regeringen ytterligare. Och om sätena och ledningsfunktioner flyttas tillbaka till Stockholm kommer det slå mot en del jobb. I Katrineholm är det till exempel fortfarande osäkert hur många tjänster som flyttas till Solna. Det ligger i farans riktning att det snarare är fler än färre jobb som påverkas.
Och sedan har vi frågan om prioriteringar. Regeringens nya Utbetalningsmyndighet ska ju placeras i stockholmska Hammarby Sjöstad. Myndigheten ska förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från staten. Men också administrera transaktionskonto för utbetalningar från vissa statliga myndigheter.
Personal med strålsäkerhetskunskap är en sak som kan vara svår att hitta var som helst. Den nya myndigheten borde däremot utan problem kunna hitta personal i vår del av Sörmland. Och varför ska en myndighet som slussar och granskar pengar sitta i dyra innerstadslokaler i Stockholm? Det finns ju tomma fastigheter i Katrineholm.